Mira - en huligan i änglaförpackning!

Nu är hemsidan klar och framöver kommer alla uppdateringar att ske där. Med andra ord tar jag snart bort denna bloggen.

http://pappismira.cybersite.se/

Välkomna in! ;-)

Oj, vad slarvig jag har varit med uppdaterandet..skäms på mig! Nu får jag skärpa mig :-)
Mira har varit hängig de senaste dagarna, det där sörens tandbytet är inte att leka med. Trött, grinig och vill inte så mycket. Hon har nog väldigt ont i lilla munnen, stackarn! Så hon har fått ta och får ta det lugnt nu tills det värsta går över.

I tisdags var vi i alla fall på kursen och hon skötte sig så fint så fint. Alla valparna är imponerande duktiga i denna kursen! Då en av instruktörerna var sjuk hade en annan hoppat in, en "skyddskille" som verkar väldigt väldigt duktig. Han kom med många bra tips till oss alla, men mest värmde det när han sa att det är sällan man ser så "bra" småhundar som Mira! Han berömde hennes många egna initiativ till kontakt och sa att jag har en fin grund att bygga vidare på, och det var naturligtvis himla roligt att höra från någon objektiv :-)

Myggorna verkar ha gett upp för detta året och det var vi nog alla väldigt glada för! Istället for det fladdermöss mitt framför näsan på oss..men de sticks i alla fall inte ;-)

Nu har jag anmält fröken till den första utställningen, det blir en valputställning i Hässleholm den 16/10 när vi ändå är nere i Skåne. Spännande värre! Med tanke på att mina hundars utställningsdebuter har blivit minst sagt galna så är jag lite smått nervös...hoppas att Mira kan bryta den trenden ;-)
Milton, min Collie, ställdes ut första gången som 5 månaders valp på Collie-SM. Med andra ord var där mååånga hundar anmälda och mycket Colliefolk. Det första som hände när vi hade klivit ur bilen var att han tog sig ur sitt halsband och började ösa runt alldeles överlycklig bland alla hundar och folk, och hälsade lite här och lite där, med mig gapandes och pionröd i ansiktet efter sig. Vi skulle möta upp hans pappas ägare där och jag kan väl säga som såhär, att vi behövde inte leta efter varandra ;-) En överlycklig slyngel som lyckades dra till sig de flestas uppmärksamhet, ja vi syntes och märktes nog ganska bra. Milton var väldigt intensiv som valp så det tog lite tid att få ordning på honom, och som ni kanske förstår hade det inte skett vid detta laget.
Till slut fick jag i alla fall fatt i honom, kopplade honom och hälsade på hans pappas ägare såfort jag återfått min normala ansiktsfärg. "Ingen brist på livsglädje i alla fall" sades det..nej, det får jag väl hålla med om ;-) Dessvärre var inte pinsamheterna över där. När det väl var dags att äntra ringen och vi skulle ställa upp våra hundar skulle jag justera utställningskopplet och dra in det så att han inte kunde slinka ur. Men det gick inte som jag tänkte mig..Han såg sin chans och tog den, blixtsnabbt. Japp, så var han lös igen...Denna gången passade han på att bjuda upp konkurrenterna i ringen till lek, något som inte riktigt uppskattades lika mycket av deras ägare som av valparna själva. Dags att skämmas igen men med lite hjälp fick jag fatt i honom relativt snabbt och sedan skötte han sig någorlunda. Men domaren, som tydligen inte var av den humoristiska typen, hade inget överseende med Miltons lilla äventyr och tog sig knappt tid alls att ens bedöma honom. Nåväl...inte den mest lyckade debuten, kan man väl säga, men definitivt Milton i ett nötskal ;-) Lyckligtvis lärde han sig så småningom att leva ut sin livsglädje på mer dämpade sätt och att ha hörseln påslagen alltid *s*

Några bilder har jag dessvärre inte att bjuda på idag då kameran är på vift, men jag ska börja pyssla med den riktiga hemsidan på allvar nu och då finns ju allt lite mer tillgängligt på ett lättare sätt sen.

Nu är det dags för lite matlagning!

Idag har vi varit i skogen och grisat ner oss ordentligt ;-) Med ryggsäcken fullpackad begav vi oss till stationen och mötte upp Ida och Wilson, och sedan bar det av tillbaka hit och in i skogen! Mira har fått sniffa på klövarna ett par gånger innan här hemma så hon ville väldigt gärna vara med hela tiden och se vart dedär klövarna skulle ta vägen ;-) Wilson luktade först lite tveksamt men blev efter första spåret väldigt förjust i sin klöv ;-)

Vi la varsitt spår som var ca 20 meter långa och gick sedan ut på fältet så småttingarna fick rusa av sig och busa lite medan spåren fick ligga till sig. Miras prinsesstitel är numera ute på hal is...Hon grävde och skuttade i lerpölarna medan Wilson satt och tittade på lite smått förfärad *s*. Lite smuts och väta gör henne inget längre och det är jag bara glad för! Ska man bli spårhund kan man ju inte stå och slicka tassarna såfort de blir smutsiga ;-)

Mira var först ut att gå sitt spår. Hon hade inga problem att självmant hitta starten men var väldigt fascinerad över blodet och tog gott om tid på sig att lukta och smaka lite på det ;-) Sedan spårade hon lite sicksack men kom utan problem fram till slutet och hittade klöven! Den tog hon omedelbums och skulle springa iväg med innan någon annan kanske kom och tog den *s*. Först ville hon inte ge den till mig men efter lite övertalning släppte hon och fick korv istället.
Wilson gick sitt spår klockrent och med bra fart och tog även han sin klöv och var stolt som en tupp! *s*

Vi la två spår till och gick sedan en sväng medan de låg till sig. Denna gången var Wilson först ut och han var såååå ivrig så ivrig..det tar inte lång tid för dom att förstå ;-) Han var lika duktig som första gången! En riktig liten stjärna :-)
Och Mira var inte sämre hon på att haja vad som var på gång igen, så denna gången slet och drog hon så pass att jag knappt fick på selen (som för övrigt är en av katternas sele, perfekt så länge stumpan växer). Hon hittade återigen spårstarten själv och denna gången gick det som på räls! Näsan i marken och raka vägen genom blåbärsris och kvistar fram till klöven. Duktiga duktiga lilla gullungen!! Stolt så hon nästan sprack gick hon iväg med klöven, visade den stolt för oss och denna gången gav hon den utan problem till mig.
Ja vad mer kan jag säga än att även jag är stolt så jag nästan spricker, fast över min lilla tjej och inte klöven ;-)

När vi kom hem blev det ett tass- och magbad och nu sover hon så gott så gott..och drömmer kanske om sina prestationer i skogen ;-) Lika roligt varje gång att lägga spår, och inte minst att se hur en så pass ung hund vet precis vad den ska göra fastän det är första gången..det är fascinerande!

Nedan kommer lite bilder från dagen :-)

Ja, så har det sett ut den senaste tiden, men det är ju otroligt vad fort de nya gaddarna växer ut! Nu är alla de små tänderna fram både uppe och nere bytta, och som alltid är ju de nya så väldigt fina ;-) Och framförallt, inte lika vassa!

Vi har haft en intensiv vecka med besök och aktiviteter. Mira var förstås alldeles tokglad i min bror och även hans sambo trots att hon inte är så glad för hundar. Och som vi tidigare konstaterat är ju det svåråtkomliga det mest åtråvärda, så Mira försökte på alla möjliga och omöjliga sätt att charma och anfalla (konstig kombination? *s*) henne. Min bror som busade och härjade hejvilt med lilla skitungen, han blev snabbt poppis han också ;-)
Nu är de efter en lååååång flygresa framme i Australien. Ja, inte Mira alltså..även om hon säkert fått plats i en av resväskorna ;-)

I skogen har fröken fräken gjort nya fynd. Inte mindre än ett blodigt harhuvud som hon plötsligt hade rotat fram i blåbärsriset...URK! Nog för att jag har berättat för henne att hon snart ska få prova på att spåra, men jag tänkte mig nog inte ett harhuvud i snöret...En klöv får minsann duga ;-)
Efter fyndet fick hon gå kopplad lite och när jag märkte hur besvärligt hon tyckte det var att vara stilla emellanåt när jag stannade så insåg jag att jag har slarvat lite med passivitetsträningen just i skogen..Så vi satte oss på stenar här och var, gick långsamt och stod och beundrade himlen emellanåt (nåja, jag gjorde i alla fall). Oj, vad trött hon var när vi kom hem! Betydligt tröttare än när vi har tränat en stund..så mer passivitet i skogen blir det framöver ;-)

Vad gäller träningen så har jag nu klickat in targets, både min hand och ett plastlock. Det gick finfint och hon förstod grejen direkt! Jag gillar handtarget för att det är så väldigt användbart i många situationer. Hunden följer handen och inte godiset och man kan underlätta mycket med hjälp av det.
Vi har tränat lite vänstervarv också, det känns ytterst nödvändigt så att hon förhoppningsvis åtminstone rör sig som en hund och inte en kanin när vi väl äntrar ringen ;-)

Angående spår då så var det tänkt att introducera det hela för henne idag tillsammans med Ida & Wilson och Denisa & Wilma, men då det ska spöregna hela eftermiddagen bestämde vi oss för att ta det imorgon istället. Ska bli väldigt spännande att se hur hon agerar! På sistone har hon verkligen blivit medveten om att hon har en utomordentligt bra näsa som går att använda till mycket, så därför känns det som en bra tid nu att låta henne känna lite på korta viltspår.

När vädret tillåter ska jag försöka fixa en liten film när vi tränar, men med regnet som varit nu vet man ju inte hur lång tid det tar ;-) Sålänge får vi nöja oss med några bilder!

Igår blev Mira 4 månader, och dagen till ära så började tänderna att fly sin kos ;-) Nu är alla "småtting"-tänderna i både över- och underkäken lösa och står och hänger åt alla håll och kanter. Och det märks att hon är lite öm i munnen och kanske lite hängig i allmänhet också..grinig och kinkig och besvärad. Stackars pluttan! Knuten strumpa ska läggas i frysen så hon kan gnaga på den sen och få lite lindring i munnen.
Det ska i alla fall bli väldigt skönt när tandbytet är över, kanske blir mina händer lite mer skonade då ;-)

Gång nr 2 på valpkursen klarade stumpan galant i tisdags! Hon var verkligen en pärla som gjorde mig så stolt att jag nästan sprack..de andra valparna och hundarna var ingen störning av högsta graden längre, nu var det bara matte som gällde ;-) Hon höll så fin kontakt under hela första passet och just när vi gjorde "sytråds-övningen" (man ska tänka att kopplet är en sytråd, och får alltså inte använda det på något vis) så hade jag nog kunnat ha just en sytråd som koppel! Under teorin tyckte hon det var tråkigt att sitta still så då försökte hon mörda mina händer..hon måste ju väga upp duktigheten med hyss ;-) Under pass två kollade instruktörerna bl.a om valparna kunde sitt och om kommandot verkligen var betingat, eller om vi hade massa medvetna eller omedvetna hjälper. Just sitt och ligg har jag ju tränat som en galning i alla möjliga olika sammanhang och miljöer just för att betinga orden stenhårt, så det kändes spännande att se hur någon utifrån bedömde det! Och visst klarade lilla skruttan det utmärkt..även när jag hade händerna på ryggen och vände sidan till. Känns skönt att få ett kvitto på att det man tränar funkar även "när det gäller" ;-)
Vi får väl se om duktigheten håller i sig även nästa gång. Med valpar är det ju ett äventyr varje gång *s*.
Nu får det vara nog med skryt för idag!

I helgen kommer min bror och på tisdag även hans sambo på besök, för på onsdagmorgon åker de till Australien och blir borta åtminstone 10 månader. Spännande för dom! Det blir första gången de träffar Mira, ska bli roligt att se hur hon reagerar ;-) Men med tanke på att hon slänger sig upp i famnen på alla hon möter så gissar jag på samma behandling denna gången *s*.

Nu ska jag natta odjuret som de senaste dagarna inte kommit till ro självmant..just nu kutar hon omkring som en vettvilling i cirklar, och då är det verkligen dags för en tupplur ;-) Men innan jag avslutar vill jag säga Grattis till Miras mamma Imma och Lotte, som nu fixat viltspårschampionatet!  Vilka gener Mira har alltså! ;-)

Igår var det tänkt att fröken Mira skulle sova och ta det lugnt. Men som vanligt när jag har de planerna, så går de i stöpet...hmm, undrar vad det kan bero på? ;-) Efter en god natts sömn och lite tupplurande på förmiddagen är Mira som ny igen enligt henne själv! Och eftersom vädret var så vackert igår åkte vi en sväng till havet.  Mira var inte så sen med att komma ihåg att det var där hon insåg för första gången att prinsessfötterna faktiskt tål vatten,  och nu tänkte hon testa om även magen (och kanske till och med parabolerna på huvudet, vem vet?) var vattentät! Kopplet hindrade henne från att sätta planerna i verket, för jag tror då inte att mitt nej-kommando hade räckt. Men lite plaskande blev det allt och senare när hon var lös nöjde hon sig med att gå upp sisådär till knäna. Det kommer nog bli en riktig vattenhund av henne till nästa sommar! ;-)

Efter plaskandet och många skuttiga tveksamma undersöknings-attack-försök på havsskum som samlats vid bergskanten (har man sett Ghost Busters så vet man att skum/slem kan vara farligt!) så var det förstås race i sanden som gällde! Hon är bara för rolig att titta på när hon öser runt sådär..fiskmåsarna fick sig nog en riktig funderare på vad den vita lilla bollen som for fram och tillbaks var för något ;-)

Av någon anledning så är Mira väldigt populär bland katterna här i området. Ända sedan dag 1 har dom förföljt oss när vi är ute, ligger och smyger på Mira och verkar planera att göra en lekattack när som helst. Ibland har vi haft inte mindre än tre stycken som har suttit runt om och spanat. Väldigt fascinerande måste jag säga *s*. Igår for en fram gång på gång och verkade försöka leka med Mira som, om hon hade haft händer, nog mest hade kliat sig i huvudet och sett förundrad ut..Fördelen är ju i alla fall att hon är så extremt van vid katter både hemma och ute att hon inte ser dom som något exklusivt eller spännande alls ;-) Eller ja, nu kanske jag överdrev lite..allt är ju spännande i Miras värld än så länge, men så småningom så *s*

Nu lite bilder!

Idag har jag och Mira varit på äventyr. Vi har varit i Stockholms underjord! Jag som bara har åkt tunnelbana en enda gång innan och då med sällskap var måttligt nervös över att hitta rätt i underjordsdjungeln. Med en Mira under armen dessutom, och en som vanligt fullpackad väska över andra axeln (leksak, godis, vattenflaska osv, det klarar man ju inte sig utan *s*).
Vi tog först tåget till Stockholm C, och sprang alltså därefter genom hela centralen och ner till t-banan. Där lyckades jag hamna på fel "tåg", men upptäckte lyckligtvis mitt misstag ganska fort och hoppade av på nästa hållplats och bytte där till rätt. När vi väl kom upp till den jordnivån vi är vana vid igen så var jag faktiskt lite skakis i benen! Mira däremot, hon tog allt med ro som vanligt ;-) Försökte flörta till sig lite gos och kel genom att titta mötande personer djupt i ögonen, lägga huvudet lite på sne och vifta på knorren, och var bara allmänt på väldans käckt humör precis som vanligt. Tur att en av oss har nerverna på rätt ställe! ;-)

På Gärdet, som var vår slutdestination, träffade vi Ida med Wilson och Chili för en busstund. Jag var väldigt spänd på att se hur Mira skulle reagera på de två gossarna! Det blev ett himla pusskalas och lillskruttan var alldeles utom sig av glädje ;-) När vi väl kommit till de gigantiska gräsbelagda ytorna och kunde ta av kopplena så blev det fullt ös medvetslös för hela slanten! Oj vad de sprang och hade skoj. Det kom lite andra hundar som ville hälsa och Mira var bara positiv och glad hela tiden och delade ut många pussar i mungiporna..i de situationerna vet hon minsann att hon är yngst ;-) Det värmde gott i mattehjärtat mitt att se henne så lycklig!
Efter en stund fick de sitta och mysa med oss på gräset i solen, och Mira och Chili turades om att råna min jackficka på godis *s*.

På vägen hem var Mira för första gången faktiskt TRÖTT, så trött att hon sov i famnen på mig och nog knappt märkte att vi sprang ut och in genom t-bana och tåg, och sen åkte pendeltåget en hel halvtimme hem ;-) Nu vet jag att det minsann går att få henne trött!

En riktigt mysig dag där jag bara återigen har varit så otroligt imponerad över hur trygg den lilla gullungen är..bland gnisslande t-banetåg och stora folkmassor var hon precis som vanligt och de gånger jag satte ner henne på marken gick hon bara runt och sniffade som ingenting, satte sig på kommando och tiggde godis ;-) Underbara plutta!
Tack för en rolig bus- och pratstund Ida! :-) Vi håller alla tummar nu för att lilla Wilson ska bli bra..:-(

Lite bilder kommer nedan. Mira sover som en stock och jag ska strax slå mig ner i soffan och njuta av en film och en trött vildunge ;-)

Jag glömde ju berätta häromdagen att vi var på Papillonklubbens utställning i Tyresö förra helgen. Mira är ju under 4 månader och fick därmed inte följa med och titta, så hon sov som en gris i bilen istället. Det var roligt att se så många små popcorn på en och samma gång ;-) Det slog mig att de verkligen kan se olika ut, pappisar, beroende på teckning, färg och storlek. Det var synd att inte Mira hade hunnit bli 4 månader, då hade jag nog ställt henne där! Men nästa år kanske ;-) Nu börjar vi med några inoff först.

Jag tror att fröken fräken är inne i någon slags känslig period nu. Hon är lite tveksam mot sådant hon inte brytt sig om innan och reagerar emellanåt på "tramsiga" saker. Positivt är i alla fall att jag märker att hon checkar av mig och när jag då bara går på eller står och beskådar himlen så släpper hon obehagskänslorna snabbt och griseknorren åker upp på sin rätta plats på ryggen ;-) Det går nog över snart igen.
Hon har i alla fall trots detta börjat uppgradera sig lite här hemma. Min huvudkudde, som innan innebar ett underlag för mitt huvud, är numera ett underlag för prinsessan på ärten. Förut låg hon snällt längst upptill väggen så att jag fick plats, men antingen tror hon att mitt huvud har krympt eller så anser hon sig ha fler rättigheter nu, för nu fläker hon nöjt ut sig över hela kudden och tittar helt oförstående på mig när jag försöker förklara att jag också vill få plats. Och om jag helt enkelt tränger mig in så låter hon mig veta att sådär gör man inte...då sparkas hon allt vad hon kan! *s*. Men, i ärlighetens namn, så räcker det att jag blänger lite på henne så kliver hon surmulen över till sin del av sängen (där hon för övrigt har ett helt eget täcke och en fleecefilt att bre ut sig på). Men försöka, det måste man ju..

Igår städade jag äntligen ur mitt sovrum som mer eller mindre har känts som en bunker. Trasmattor överallt, sängen utan ben och kompostgaller som har tagit upp halva rummets utrymme. Galler behövs nämligen inte längre (förutom vid dörren) eftersom Mira sover som en stock på nätterna, och då hon verkligen inte har några problem med att hoppa upp en bit så satte jag på benen på sängen igen och har lagt täcken runt om på golvet så att det är mjukt och hon inte glider när hon hoppar ner. Gissa vem som var först upp i sängen med ett tuggben i munnen nöjt spanandes ut över rummet? ;-) Det passade såklart sessan alldeles förträffligt att få sova högt nu!

Prinsesstiteln glömmer hon dock bort när det gäller andra saker. Som när hon angriper sin stackars Björne på både det ena och andra viset. Eller gräver fram mindre trevliga substanser efter vilda djur i skogen. Eller gräver i jorden tills halva hon är brun. Men lite motsägelsefull får man väl allt vara ;-)

Nu lite bilder på skönheten i sin tröja!

Igår började lilla prinsessan skolan! I moln av mygg och en bitande kyla var vi ett gäng förväntasfulla deltagare med små popcorn i koppel. Nåja, jag hade ett i alla fall ;-) Supertrevliga och gulliga instruktörer och lite blandade raser och folk i kursen. När jag tog ut Mira ur bilen tittade hon med stora ögon omkring sig, och tittade sedan på mig..."jaha, vad är detta nudå?". Lite läskigt tyckte hon faktiskt att det var i början, men när vi hade satt oss utanför klubbstugan och väntade blev hon snabbt bundis med en stooor blandrasvalp. Ja i jämförelse med henne själv åtminstione *s*. Hon var definitivt den minsta deltagaren (fysiskt, ska jag kanske poängtera) men hon var inte ledsen för det inte. Efter lite presentationer i klubbstugan begav vi oss ut på planen där vi då fick sällskap av de tusentals mygg som tydligen också var "träningssugna"..fy bubblan säger jag bara, jag tror inte att jag har varit med om något liknande. Dedär små förbannade insekterna kan då verkligen förstöra! Men vi försökte hålla humöret uppe ändå. Mira började frysa efter en liten stund, så då hämtade jag hennes nya tröja och satte på henne..den som var tänkt att vara diskret, men som blev knallröd istället ;-) Eftersom jag hade en röd jacka såg det nog ganska roligt ut, men det kan man väl bjuda på *s*. De som vågade säga nåt tyckte i alla fall att hon var bedårande i sin lilla jumper ;-) Bild på det kommer!

För att vara första gången hon var i en sådan miljö tycker jag att hon skötte sig riktigt bra. Hon försökte hela tiden att fokusera på mig och göra sitt bästa men emellanåt blev hon distraherad av allt runt omkring, vilket inte alls är konstigt. Men med lite tjoande och skuttande från mig så återfick hon sitt fokus ;-) Det är verkligen nyttigt och jag är glad att jag bestämde mig för att gå valpkurs, för den störningsträningen är då inte lätt att få någon annanstans. Målet när kursen är slut är just att hon ska ha lärt sig att koncentrera sig och kunna träna även bland andra hundar och "hundljud", i den mån man kan förvänta sig av en valp i den åldern. Och det tror jag att hon kommer fixa galant :-)

Lite annat har vi också hunnit med i veckan som gått. Vi fick besök av Petra, Ida och Zawa, Petras Dalmatiner som är utbildad vårdhund. Eftersom Mira var lite rädd för sin tilltänkta lekkompis tänkte jag att det var bra om hon fick träffa en vuxen hund som jag vet är snäll och lydig, och de orden står skrivet i pannan på Zawa, ungefär! En helt otroligt härlig hund, inte direkt såsom bilden man har av en Dalmatiner ;-) Först var Mira lite tveksam men sen blev det många nospussar och smygande fram till Zawas bakdel för lite sniff *s*. En positiv upplevelse för lilla sessan!

Då det har varit strul med min kamera har det inte blivit så många bilder på sistone och därmed inte heller några inlägg, men nu är problemet löst så nu lovar jag att bättra mig ;-) Nedan kommer lite bilder på vildungen!

Ojsan! Nu har det visst varit lite öken här i bloggen ;-) Dagarna går så fort.

Häromdagen fick Mira träffa en annan liten valp, Sheltiekorsningen Adina. På vägen dit såg jag framför mig hur Mira skulle använda sina skills hon utvecklat gentemot katterna, dvs attackera hämningslöst och brutalt utan att bekymra sig så mycket över hur attackobjektet tar det hela. Jag bad en inre bön att Adina skulle vara en tuff och framåt valp som kunde ge igen med samma mynt ;-)
Men döm om min förvåning...Mira blev RÄDD! Ja, det är ju lika osannolikt som att tomten skulle komma på besök i juli ungefär. "Fyyyy vad läbbig du är" sa Mira till Adina och såg mest förskräckt ut medan jag hade lite svårt att smälta denna smärre chock. Jaja, hon var ju nyvaken eftersom hon sovit i bilen, och hon är inte känd för att vara den mest snabbstartade hunden efter en tupplur, så jag tänkte att det kanske släpper. Vi började gå på fältet och Adina som var väldigt leksugen försökte på alla sätt att få igång Mira. Efter en stund började hon springa runt lite och lekte med skräckblandad förtjusning, och jag tror allt att hon faktiskt hade lite roligt, men hon kunde inte slappna av helt. Så efter en stund fick de lunka runt lite på varsitt håll istället..och då kom en liten Yorkshireterrier springandes, och DEN, den dög minsann enligt Mira! Den skulle hon prompt umgås med trots att den ljudligt visade sitt missnöje över att ha en mer vild än tam pappisvalp hängandes över ryggen ;-) Kanske är det så, liksom med allt annat, att det man inte får eller kan eller borde, är mycket roligare än det lättillgängliga? Det skulle åtminstone passa in med tanke på hur fröken Mira är när det gäller allt annat ;-)
Nåja, vi får väl se hur vi ska gå till botten med det dära. Hon borde träffa en "mittemellan-hund", dvs en som inte är helt lugn (då slaktar hon den 10 gånger om), och en som inte är alltför framåt och på-ig, eftersom prinsessan tydligen blir förskräckt då. Projicering kanske? *s*. Min förhoppning är att hon ska kunna leka med Adina så småningom i alla fall, för jag tror de kommer ha riktigt kul ihop när Miras tvekan har släppt.

Annars rullar allt på som vanligt här. Jag upptäcker fortfarande nya små drag hos grynet ibland, nu senast att hon är lite pjoskig. Eller, prinsessig på ärten, kanske man kan säga. Skulle det t.ex ligga någonting under henne när hon lägger sig tillrätta för att sova, så blir hon alldeles förskräckt. Då reser hon sig med en gång, tittar väldigt upprört på föremålet (som ofta kan vara något så oskyldigt som en gummisnodd hon själv lagt där, eller en foderkula..) och flyttar sig omedelbums med en ljudlig suck. Att föremålen bara VÅGAR!
Och insekter, ja sådana hon gärna käkar som mellanmål, gud nåde dom om dom sätter sig på henne. Hon har megakänsel! Kommer det en liten pyttefluga och sätter sig på ryggen på henne när vi är ute så börjar hon sprattla med en gång och ser till att få bort odjuret illa kvickt ;-) Och så förstås inte minst renligheten. När det är vått i gräset ute och vi ska gå hem, då har hon lite problem med att få ihop det hela. Hon måste nämligen tvätta sina tassar noga (vem vet vad för snusk som finns i vått gräs?), men sedan blir de ju blöta igen...så jag kan väl säga att det minst sagt tar lite tid att komma in vissa gånger *s*. Då utnyttjar jag hennes litenhet och bär in henne ;-) Ja denna lilla sessan..

Fast prinsessa är hon minsann inte när hon är odräglig. Oj, vad hon kan testa mitt tålamod till det yttersta när hon är på det humöret..Vänder jag ryggen till i en sekund så gör hon hyss. Hyss hyss hyss. Det står snart skrivet i pannan på henne ;-)
Nu på tisdag börjar i alla fall valpkursen och det ska bli hemskt roligt! Störningsträningen är den största anledningen till att jag vill gå, så det ska bli spännande att se hur hon hanterar så många andra hundar och valpar runt omkring. För här, och mitt på Södermalm bland dånande ambulanser och bilar, är hon helt fenomenal på att fokusera på mig och stänga ute allt annat. Än har hon inte slutat att imponera på mig!

Nu plats för lite bilder :-)

Nu har vi tagit det lugnt ett par dagar. Myst, varit på fältet och tränat och haft det gott! Idag skulle vi egentligen på en lekträff med en annan liten valp, men då det ösregnade hela natten och förmiddagen så sköt vi upp det ett par dagar. Dock klarnade det upp här på eftermiddagen så jag och Mira åkte till rastgården för första gången..måååånga bilder på det finns nederst ;-) Grynet skötte sig så bra så bra, jag är en väldigt stolt matte nästan hela tiden numera..lugnet före stormen kanske? *s*

Hon har utvecklat lite nya specialiteter på sistone. Precis som att hon var en hejare på att smyga på byten som pytteliten, så är hon nu expert på att dra av gummisnoddar från håret, kupera Zaras (katten) öron, reta Pascal tills han blir så vansinnig att han leker ninja och boxas hejvilt, fånga flugor högt upp i luften, rota i väskor, knycka mat från bordet på en nanosekund mitt framför näsan på mig...och mycket mycket mer. Hon kommer vara en väldigt talangfull hund när hon är vuxen, om det fortsätter såhär ;-)

Nu ska jag lämna plats för bilderna, för skriver jag mer så exploderar väl hela bloggen när alla 3000 bilder kommit på plats också ;-)

Igår var en sån där dag då allt bara flöt på helt perfekt..såna dagar gillar jag! ;-) Mira lydde som ett proffs, tog kontakt själv jättemycket när vi var ute och kom omedelbums även när det var andra hundar i närheten. Duktiga lilla hundunge! :-) Hon hälsade på två Cavalierhanar som bor här, och jösses vad hon smörade *s*. Det har hon inte gjort med någon annan hund, så det måste ha varit något speciellt med dedär två grabbarna! De var så snälla och kände av situationen, de stod alldeles stilla och Mira fjäskade sig in mellan dom och pussades och myste ;-) Det känns så skönt för varje positiv erfarenhet hon får både av andra människor och hundar.

Vi var och tränade lite på fältet som vanligt och slutade medan det gick som allra bäst. Jag som har känt mig ganska trött på tävlingslydnad får kanske tänka om...Mira har nämligen lärt sig "fot" helt själv. Jag har tränat "här", som innebär att hon ska gå vid sidan och hålla kontakt, men har inte belönat någon speciell position. Men hon går i perfekt fotposition och håller den även om jag ökar eller sänker farten..hmm ;-) Lilla underbarnet mitt! Ska försöka få det på film någon dag :-)

På eftermiddagen hade vi vår första "rena" shejpingträningsstund (oj, långt ord *s*). Målet är "tass" eller "vinka", vi får se vad det blir i slutändan..hon vinkar nämligen ganska friskt redan så vi kanske börjar med det ;-) Först tittade hon väldigt på mig och undrade varför hon inte fick något gott när hon höll ögonkontakt..men snart så lossnade det och då gick det fort! Film finns nedan...för ja, nu har jag lärt mig hur man lägger in den här ;-)

Igårkväll var vi vid havet. Det var en underbart vacker kväll, om än ganska klibbigt i luften. Himlen var rosa och vattnet nästan spegelblankt! Förutom när en vit virvelvind skapade vågor ;-) Ja ni läste rätt! Mira, som ju nu övat i sin balja, bestämde sig för att nästa plasknivå var självaste havet! Hon sprang glatt i ända upp till magen, grävde i bottnen, skuttade runt och hade sedan galen-race i sanden där hon naturligtvis också passade på att få utlopp för sitt grävbehov. Och hon hittade skatter må ni tro! Tänk vad spännande saker som döljer sig där under sanden...stenar, gamla träbitar, pinnar och annat. Och Mira som oförskämt nog har spanat på Pascal när han suttit på lådan, hon bestämde sig för att själv prova när hon ändå var vid en helt gigantisk sandlåda. Ja stranden alltså. Hon grävde ett litet hål, kissade, och täckte sedan över det! Hmm...jag tror verkligen att hon behöver träffa fler hundar nu ;-)

När hon kutat runt i sanden en stund och började bli lite väl speedad var det dags att åka hem, men se det tyckte inte hon. Hon hade återfunnit ett av sina tidigare uppgrävda fynd och hade ingen lust att dela med sig (byteshandel i all ära, men Mira är smartare än så..godis får man ofta, men skatter får man vara rädd om ;-) ) så hon bestämde sig för att köra "haaahaa du kan inte taaa miiiig"-leken. Jag kan för all del vara ganska barnslig av mig men just den leken är inte min favorit...Hade vi varit här hemma på fältet hade jag bara gått ifrån henne (vilket förvisso inte har någon effekt, Mira struntar ju i vilket *s*) men på ett nytt ställe gjorde jag naturligtvis inte det, inte minst efter händelsen häromdagen. Så det var bara att försöka fånga in henne, och efter några om och men så hamnade hon rakt i fällan ;-) Nu blir det till att se till att hon inte börjar leka den där leken igen, för inser hon själv att hon är tusen gånger snabbare och smidigare än mig, då är det kört *s*

Lite fika hann vi också med, och Mira är förstås inte sen med att ta för sig vid sådana tillfällen. Bild finnes nedan ;-) Tyvärr blev det inga bilder på när hon badade och sprang i sanden, min kamera är inte den bästa i vanliga fall och när det dessutom är skymning och fuktigt i luften..ja, det hade bara blivit blurr. Ska åka dit igen någon dag och då hoppas jag på att få lite bilder!

...kan man säga så? Ja, det kan man! I förrgår trodde jag att jag skulle förlora mitt lilla hjärta, och den upplevelsen skulle jag inte ens önska min värsta fiende. Jag, mamma och Mira skulle på "utflykt" och började med att åka till mammas lokal på Södermalm för att lämna av lite grejer. Jag gick in med Mira, tog av kopplet och helt plötsligt tvärvände hon helt oväntat och stack rakt ut genom dörren i ilfart, mitt ut i gatan! Jag sprang efter så fort benen bar mig och skrek på henne, men hon var helt blockerad och bara rusade rakt fram, mitt framför en mindre lastbil som tack GODE GUD tvärstannade när Mira var ungefär framme vid däcken...jag trodde att mitt hjärta skulle sluta slå just då. Mira sprang vidare men stannade sedan vid några träd och då fick jag tag i henne. Vägen tillbaka kändes det som att benen skulle vika sig under mig, fy farao vad svag jag blev i hela kroppen! Efteråt kom tårarna och alla "tänk om"-tankar..Dumma förbannade älskade hundskrälle!!
Jag vet fortfarande inte vad som flög i henne, men nu kommer jag naturligtvis att vara extremt försiktig.
Jag var lite rädd att hon kanske skulle bli rädd för bilar eller något annat efter händelsen, men hon är precis lika cool som innan tack och lov. Lite respekt för bilar hade kanske dock inte skadat!

Dagen fortsatte trots den hemska starten och Mira var helt oberörd av vad som hade skett och av att jag var alldeles förstörd en stund efteråt. Det är då inte mycket som "kommer åt" denna damen..;-) Vi åkte vidare till Erstaterassen för att ta en fika, och medan vi väntade la sig Mira mitt på trottoaren bland allt folk och gnagde på en pinne..hon är för go den lille skiten! :-) Väl uppe på terassen fick hon syn på något hon inte sett förut. Duvor! Oj vad spännande. Hon satt en bra stund och studerade dessa varelser och funderade på vad de möjligen kunde ha för syfte här på jorden. Till slut kom hon fram till att det helt enkelt måste vara så att de skapades som underhållning till hundar! Ja, precis som att insekter är naturens hund-smörgåsbord. Vi får ta upp det där till diskussion vid ett senare tillfälle tror jag..;-)
Hon lyckades såklart också charma lite folk här och där och utdelade pussar generöst som vanligt! Att miljöträna Mira är verkligen en fröjd måste jag säga ;-)

Bilåkning är fortfarande en favorit hos sötnosen. Man hinner knappt sätta in henne i buren innan hon lägger sig tillrätta, och när man ska ha ut henne igen så ligger hon kvar läääänge och sträcker på sig, gäspar och tycker gott att man kan fara och flyga så hon får sova en stund till *s*. Störtskön attityd!

Idag har vi fasligt varmt här, vilket varken jag eller Mira uppskattar alls. 30 grader (var SMHI får sina 24 grader ifrån kan man undra..) och fuktigt. Usch! Vattenbaljan har därmed åkt fram och den tycker hon är hemskt rolig att plaska i! Såsom hon har "torrsimmat" sedan jag fick hem henne (det gör hon ofta när man lyfter upp henne) så borde hon vara proffs på att simma i vatten också när hon väl vågar ;-) Men mest av allt är det ju kalaskul att få GRÄVA i vattenbaljan..och jag, jag är glad att vattenskålarna lämnas ifred *s*. När hon är färdig är hon så duktig att hon tvättar sina tassar omsorgsfullt, och torkar dom sedan i min säng ;-) Hon är en väldigt "tassig" hund helt i allmänhet..gillar att slåss, petar gärna på grejer (helst av allt i ansiktet och öronen på Pascal) och är riktigt skicklig på att fånga grejer med tassarna. Himla charmigt! ;-) Ja å andra sidan, vad är INTE charmigt med denna lilla tös? Förutom äventyrarlusten då förstås, den får nog hamna på minussidan..

Nu plats för lite bilder!

...säger Mira till mig och räcker finger för tillfället..eller ja, hon hade i alla fall gjort det om hon hade ett ;-) Just nu har fröken fräken ett mission, och det är att se om regler verkligen är till för att följas eller om de bara finns för synes skull *s*. Skitungen min! Igår stod hon och grävde i vattenskålen, något man faktiskt inte får lov att göra i detta hushållet (det är fascinerande hur så till synes lite vatten kan täcka halva golvet när det åker ur skålen!). Jag sa "nej", då slutade hon, tittade sedan rakt på mig och stoppade långsamt i ena tassen i skålen och grävde, allt med fullständig ögonkontakt...hon är allt bra kaxig den där lilla fluffbollen! ;-) Hon har också återigen börjat ta promenader på soffbordet och förser sig själv med sådant hon hittar där, allt mitt framför ögonen på mig. Jag säger naturligtvis ifrån, och då går hon ner illa kvickt och glor på mig med en min som säger "vad orättvis du är, hur skulle jag veta att bara DU har tillträde till bordet??". Och tydligen glömmer hon vissa saker väldigt fort, för 2 sekunder senare har samma sak upprepats igen ;-)

Hon blir mer och mer självsäker när vi är ute och har börjat anse sig mogen nog för egna små avstickare. Men se det håller inte matte med om! Snabb som tusan är hon så det gäller att hon lär sig fort att man inte får flyga iväg som ett jehu och stänga av hörseln samtidigt ;-) Det är helt klart andra utmaningar med en så pass självständig individ som Mira är! Samtidigt blir hon mer och mer "mammig" på ett sätt, och väljer gärna att ligga nära mig med sina leksaker, tugga på ben ovanpå mitt huvud (ja faktiskt, en vana hon har när vi ska sova *s*), springer efter mig väldigt förväntansfull ibland och vill sitta i knäet mer och mer. Ja, vi får väl se vad det blir av det lilla popcornet! ;-)

Nu har datum för valpkursen fastställts, så den 31 augusti drar det igång! Ska bli väldigt spännande :-) Känns som en lagom ålder för Mira att börja också.

Jag börjar äntligen få en känsla för när Mira behöver göra sina behov..det har "bara" tagit sisådär 5 veckor ;-) Hon är lite klurig nämligen, och inte alls sådär "logisk" som vissa valpar är. När hon verkligen "borde" vara nödig är hon inte nödig, och vice versa *s*. Men nu så, nu börjar jag haja mönstret! Och jag märker att hon faktiskt håller sig lite ibland också, hon sätter sig inte bara pall ner direkt som hon gjorde innan. Skoj med lite framsteg!

Nu ska jag snart försöka hitta någon annan valp hon kan få träffa ibland och busa med. Hon har blivit bundis med en Rottishane här i området, men de kan ju inte direkt leka ;-)  Vi får se vad vi kan ordna!

Nu kommer lite bilder från fältet häromdagen :-)