Mira - en huligan i änglaförpackning!

Ja nu blir ni väl snart trötta på mig, men jag kan inte hjälpa att Mira är en sån pärla! ;-) Hon är bara helt fantastisk. Vi var nyss ute en lite längre stund inne i skogen, det är underbart svalt här idag och mulet. Jag hade med hela monderingen som vanligt (dvs godis, klicker, leksak) och idag bara satt allting sådär härligt perfekt :-) Hon var uppmärksam på mig precis hela tiden, tog ögonkontakt väldigt mycket och hon såg ut att bara längta tills jag kallade så hon fick busa och ha skoj! Och när jag väl kallade så hann jag knappt säga klart "kom" innan hon var framme, alldeles förväntansfull och med svansen ivrigt viftandes. Vad jag ÄLSKAR när man har fått in den där kontakten! Hon är en hejdare på att kampa även utomhus och även att jättefint lämna över leksaken till mig när jag tycker att det räcker och säger "loss". Jag var bara så varm i hela kroppen hela stunden vi var ute, det är en så underbar känsla när valpen börjat koppla riktigt och tycker att det är störtkul att komma till och vara kring matte även när där är störningar runt omkring!

Efter en stund satte vi oss ner på en stor trädrot och bara myste och tog det lugnt. Inga problem som helst för henne att vila i mitt knä och vara helt avslappnad trots att en joggare sprang förbi (och tittade lite konstigt..icke hundägare förstår kanske inte varför man sätter sig nästan på marken och bara glor *s*) och ett par med en hund gick en bit ifrån oss. Eftersom jag tycker det är superviktigt att dom kan slappna av och inte tigger efter att något ska hända hela hela tiden bara för att man är ute, så är ju detta en toppenstart!

En Grand Danois har lilla fröken också hunnit med att hälsa på. En äldre väldigt lugn och snäll herre som jag träffat flera gånger förut och vet beter sig bra, annars hade förstås inte Mira fått hälsa. Eftersom hon lever efter mottot "stor i orden (läs sinnet) liten på jorden" sprang hon raka vägen fram till den stooooora nosen och gav honom en massa pussar ;-) Han stod alldeles blickstilla och lät henne nosa på honom och undersöka ordentligt. En perfekt erfarenhet av en giganthund! *s*. Jag vill att Mira ska få hälsa på hundar av olika raser, åldrar och kön under valptiden så att hon blir trygg i det. Hittills har hon enbart varit strålande positiv och glad i allt och alla, men man är ju lite försiktig innan 12-veckorssprutan så det ska bli skönt när den är avklarad ;-)

Dock ska vi inte börja göra för mycket bara för det. Jag är av åsikten att valpar ska få vara valpar och inte tränas massor och dras omkring överallt. Man har ju förhoppningsvis många år på sig att träna allt man vill och därför ser jag ingen som helst anledning att stressa valpen genom att göra allt man möjligen kan komma på redan de första veckorna. De behöver ju så väl sin viktiga sömn och att lära sig att ta det lugnt mellan varven, och jag aktar mig för att utsätta henne för för många intryck på en och samma gång/samma dag. Lagom är bäst, och hellre för lugnt än för livat i början!

Igårkväll fick fröken se mattes "mörka" sida ;-) Hon låg och grävde och bet och hängde sig i mina armar och fingrar och näsan och gud vet vad och jag försökte åtskilliga gånger att trycka in tuggben eller en leksak i munnen på henne istället men nepp, kött och skinn är tydligen godast att bita i och gummisaken jag köpt tidigare på dagen, som var till just för bitiga valpar, den totalratade hon i det läget ;-) Till slut fick jag nog och kläckte ur mig ett djungelvrål (okej inte riktigt, men nästan *s*) och blängde på henne.."hoppsan.." sa hon, "hur skulle jag veta att du inte tål några naffs hit eller dit?!". Ja vi är inte riktigt överens på den punkten, jag tycker ju nog att det är lite mer än oskyldiga naffs jag! ;-) Lite surmulen hoppade hon bestämt ner på golvet och gick in i sin bur bredvid sängen, vände sig och stack ut huvudet och blängde lite på mig och la sig sedan och sov...lilla skitungen! Nu har hon visst lärt sig att även matte får nog ibland ;-)


Nu kommer lite bilder från gårdagen!

Mira har nu kommit fram till att det bästa stället att kissa på faktiskt är inomhus. Japp! Inget stickigt gräs, inga lukter som distraherar och framförallt så är ju den där mattan så himla mjuk...
Naiva jag tänkte då "Ha! Jag ska allt stanna ute med henne tills hon gjort vad hon ska, hon ska nog få se!". Mja...efter en bra stund ute varje gång med hundra övertalningsförsök och en Mira som bara jagar flugor och inte ens verkar ha i tankarna att hon behöver kissa så gick det inget vidare. Nu har jag för all del inte världens bästa tålamod men Mira skulle nog vunnit oavsett ;-) Milton, min Collie, var precis likadan. Nu var han en vintervalp så där var det väl mer förståeligt (även om jag inte tror att kylan var problemet för honom egentligen), men det tog sin tid att övertyga honom att ute är det allra bästa stället att kissa på ;-) Vi får väl se när poletten trillar ner för fröken Mira!

Tygburen jag har haft framme sedan hon kom har hon hittills ignorerat men igårkväll gick hon plötsligt in och la sig där och sov! Likaså nu på morgonen idag. Det glädjer mig verkligen, det är ju så praktiskt om de känner sig trygga och lugna i buren så man kan ha med den på utställningar eller när man ska bort osv. Burlekar i all ära, men lättast är ju ändå om de själva väljer att vara där ;-) Hoppas att det håller i sig! Det är ju inte minst praktiskt när vi åker ner till Skåneland med tåg att hon kan ligga och vila och ha mysigt i buren.

Idag blir det inga bilder, men däremot en filmsnutt på när vi tränar lite! Hon är otrolig på att koncentrera sig, denna lilla tjej. Godishanden jobbar vi bort senare ;-) Tyvärr går det inte att lägga in filmen här direkt, så jag får länka istället.

Idag blir det många bilder så jag ska försöka hålla mig lite kort...obs, försöka ;-)

Fröken Mira (eller Misan, hjärtat, skitungen, pluttan, pissemyran (ja så heter hon när hon kissat inne, svårt att låta bli ;-) ), jag har nu hamnat i "kärt barn har många namn"-träsket..) har en väldig förkärlek till att gräva. Gräva i allt. I ansikten, i soffan, i mattor, i sängen och i kattlådan. Nu kan hon ju för all del ha hört mitt prat om att införskaffa en sandlåda och tänkt använda kattlådan som substitut tills den riktiga sandlådan kommer, men jag tror faktiskt mer på att hon vill åt innehållet. Det har vi haft flera diskussioner om, men konstigt nog känns det mest som att jag står och argumenterar med mig själv medan Mira redan är på väg till nästa "station" *s*. Nåja, pratet om en sandlåda är ju inte riktigt på allvar, men nog skulle hon ha uppskattat en!

Hanteringsträningen går bättre och bättre och idag klippte vi även klorna för första gången. Även om hon fortfarande argumenterar starkt för att hon "kan felv!" så börjar hon inse att det faktiskt övergår hennes fysiska möjligheter att kamma sig själv på ryggen. So far so good! Jag har gjort det till en daglig mysstund och tar ut henne på bordet när hon är lite halvtrött, och så gosar vi och kammar lite om vartannat, och trots att hon ju såklart måste vara lite valpigt obstinat så märker jag att hon tycker det är mysigt..det tar inte många sekunder innan hon lägger sig tillrätta på handduken! Kloklippningen gick hur bra som helst, hon trodde bara att jag som vanligt utförde mitt konstiga dagliga tass-pill ;-)

Igår provade jag att klicka när hon var i ett annat rum, för att se så att det verkligen är betingat. Trots den lätta kroppen hörde jag en rivstart och sisådär en nanosekund senare var hon framme hos mig (eller för att vara ärlig, en meter bakom mig eftersom hon glömde att bromsa i all upphetsning *s*) och tittade uppmanande och skrek "jamen GE mig godiset då!!!"....japp, klicket är betingat! ;-) Idag har jag börjat använda det så smått i träningen och det verkar gå toppen!
Kanske kan jag så ett frö hos henne nu som säger att katterna inte är leksaker vars svansar man ska bita och dra i.....;-)

Vad har då Mira hittat på på senaste? Ja vart ska man börja ;-) Hon har blivit diplomerad piercare och har tränat på alla näsor, hakor, kinder, ögonbryn och andra kroppsdelar hon möjligen kommit över. Smycken ingår dock ej, hon står bara för själva hålen. Skriker man får man ett antal hål extra utan kostnad!

Hon har hälsat på människor i alla åldrar och former och kön och har hittills inte visat sig diskriminera någon ;-) Hon har börjat förstå att "ååååh men titta så sööt!" innebär att någon vill hälsa på henne, så då sätter den bakre propellern automatiskt igång och radarn börjar leta efter den som uttryckt orden. Sedan blir det kalas!

Hon har övat in "rovdjurssmygtekniken" så pass att hon verkligen behärskar den nu. Först tittar man lite diskret på bytet, sedan sätter man ljudlöst och försiktigt fram ena tassen, väntar någon sekund, gör likadant med andra tassen, hela tiden med blicken fäst vid bytet. Man rör sig på detta vis hela vägen fram tills (det intet ont anande) bytet bara är ca 1 dm framför. Då sänker man huvudet och stirrar intensivt, och sedan...PANG! Därefter ruskar man hejvilt och tar ett antal ärevarv i ilfart, man har ju trots allt lyckats med det avancerade uppdraget! Att bytet sedan råkar vara en livlös leksak är ju bara en parantes ej värd att nämnas ;-) Oerhört underhållande är det att titta på i alla fall, vill jag lova! Hon har en fascinerande kroppskontroll trots sin unga ålder ;-)

Första miljöträningen har vi också hunnit med! Vi åt på en uteservering igårkväll och Mira fick naturligtvis smaka på maten hon också, även om hon inte fick en egen tallrik (fy vad livet är orättvist). Hon lattjade runt på verandan, sniffade lite här och lite där, vilade sig lite emellanåt och var i största allmänhet hur cool som helst! Bilåkningen går fortfarande finfint även den och hon sover som en stock och är alldeles yrvaken när man är framme och öppnar ;-)

Nu är hon även färdig-inklickad och vi ska börja använda det i träningen..ska bli skoj! De senaste dagarna har hon lärt sig att sitta kvar (jag kan backa drygt en meter än så länge), och jag tränar "sitt" i alla möjliga situationer det bara går. Målet är att ha det som en säkerhet senare när hon är lös, dvs att även om hon är 30 m från mig ska hon slänga sig på rumpan om det behövs. Vi har också tränat mycket på att hon ska komma med sina saker till mig och det är hon väldigt duktig på nu! Och då har vi också tränat "loss".. "Får man en köttbullebit i utbyte så ger jag dig det mesta matte" säger hon! ;-) Vi har filat så smått på ögonkontakt också och då är hon så söt att man bara smälter..hon liksom "tittar under luggen" sådär som de brukar göra i början, och nu vet hon att man inte får ta dendär godisbiten på golvet innan man har tittat sådär sött på matte!
Med tanke på att vi bara tränar ett par minuter varje dag så måste jag säga att hon förstår väldigt snabbt och även är väldigt duktig på att koncentrera sig de stunder vi är igång..en mycket uppskattad egenskap! :-)

Nu blev det som inte skulle bli en novell, en novell ändå...har man svårt för att fatta sig kort så har man ;-) Här kommer lite bilder i alla fall!

Usch och tvi säger jag bara! Jag är så trött på denna äckliga värmen nu att jag är beredd att fly till Nordpolen med Mira! Jag har nog ökat SMHIs besökarantal på hemsidan med många procent de senaste dagarna, jag bara hoppas att det ska visa sig stora gråa moln på kartan över Västerhaninge varje gång jag tittar..och mest av allt, att temperaturen ska sjunka sisådär 10 grader. Igår hade vi runt 90% luftfuktighet, det gick knappt att andas.
Mira har det väldigt jobbigt emellanåt och jag sveper in henne i blöta kalla handdukar eller sköljer henne med svalt vatten i duschen. Springer inte ut med henne alls lika ofta nu, hennes välmående är viktigare än att rumsrenheten kommer fort.

Över till det positiva nu! Emellanåt undrar jag om denna fröken är på riktigt...tills hon får ett av sina odräglighets-ryck som gör henne ytterst verklig ;-) Vi har åkt bil två gånger och hon har fått sitta i buren i bagaget. Inte ett knyst, hon sa "jaha ska jag vara här nu? Ja då tar jag en tupplur sålänge då" och la sig tillrätta och sov gott ;-) Jag satt i baksätet för att hon skulle känna trygghet (som om det behövdes! ;-P) och så att jag kunde titta till henne. När jag sedan öppnade bagageluckan efter turen tittade hon kisande på mig med en blick som kändes ungefär som "alltså ursäkta..jag låg och sov, kan du komma tillbaka senare?" *s*.
Bilturen igårkväll gick till en sjö här i närheten, jag tänkte se vad hon tycker om vatten och tänkte att hon kanske ville plaska lite och svalka sig. Jag satte ner henne några meter från vattnet och hon gick någon cm framåt och sa sedan "IIIUUUU!" och vände snabbt på klacken ;-) Sjöar är alltså inget för Mira...än så länge. Nästa år kanske!
Däremot den gigantiska gräsplanen som var intill sjön, den var hemskt rolig! Jisses vad den lilla plutten är snabb..hon öste runt som en vettvilling och bara njöt i fulla drag ;-) Och kom som ett skott när jag kallade också minsann! Kanske mest tack vare skinkan jag hade med mig......men ändå ;-)

Vi hade Miras första besök igår också, mammas vän Petra och hennes 8-åriga dotter Ida. Alltid spännande att se hur dom reagerar första gången man tar hem någon! Och det var med glädje vill jag lova. Oj som den lilla svansen gick, hon kunde inte få nog med bus och gos och hade nog gärna flyttat in i Idas knä ;-) Petra har själv tre hundar så Ida är jätteduktig och vet precis hur man ska bete sig och därför kändes det extra bra att det var just dom som kom första gången. Jag blir så himla varm i hjärtat av att se hur social och glad i andra människor min stumpa är, det är ju en så otroligt positiv egenskap som underlättar allting väldigt mycket! Framförallt barn verkar hon älska extra mycket, hela rumpan börjar gå bara hon ser ett barn när vi är ute ;-)

Odräglig är hon som sagt också emellanåt, lilla skitungen. På eftermiddagarna blir hon övertrött av någon anledning, jag gissar på att det är värmen och att hon har svårt att komma till ro då. Då hänger hon sig i allt som går att hänga sig i, dvs hälsenor, fingrar, näsa, håret osv..och gör hyss så det räcker och blir över ;-) Och dum är hon då inte...jag berättade ju om att hon gärna hoppar upp på bordet och käkar vad som finns tillgängligt, men det vet hon mycket väl nu att man inte får. Så vad tror ni hon passar på att göra när jag "ensamhetstränar" henne och går ut en liten pyttestund? Jadå, då är hon på bordet inom 2 sekunder! ;-) Tänk att vara så smart när man är så liten *s*. Hon har en hage runt min säng som jag stänger på nätterna och även sätter ner henne i när hon är övertrött och behöver sova, men där vill hon minsann inte vara för övrigt vilket ju inte är nödvändigt heller, men min tanke var att ha henne där till en början när jag ensamhetstränar henne också, men eftersom hon inte tycker om det vill jag inte att hon ska förknippa det med att jag går. Får hon vara där hon vill så bryr hon sig inte ett smack om att jag går och det vill jag såklart uppmuntra.

Nu lite bilder!

Allt går fortfarande toppen med lilltjejen! Hon har varit på lite äventyr i förrgår och igår som hon klarade med bravur ;-) Vi träffade på en rullstolsbunden kvinna och hennes två assistenter, och kvinnan älskade hundar så hon ville så gärna hälsa på Mira. Perfekt tänkte jag! Glädja henne samtidigt som Mira får superviktiga erfarenheter. Stumpan blev eld och lågor och jag kunde knappt hålla kvar henne i famnen som propellersvansen gick! Kvinnan blev så glad och det blev jag också, över att min tös är så positiv till allt! Hon träffade på en liten flicka igår också som tyckte att Mira var sååå söt och ville klappa. Jag bad henne att sätta sig på huk men det kanske jag inte skulle ha gjort, för trots sin lilla storlek fullständigt överföll Mira henne *s*. Hon blev så glad att hon inte visste vart hon skulle ta vägen! "Oj sån busig hund, var har du köpt den?" sa flickan med stora ögon ;-)

Vi har varit inne i djupa skogen på äventyr också. Kalaskul sa Mira, vad annars?! Hon skuttade runt i blåbärsriset och hade massor att undersöka och sniffa på. Hon hittade små "fynd" som hon gärna ville ha för sig själv, och i det ögonblicket hade jag nog lika gärna kunnat befinna mig på andra sidan jordklotet..för Mira ansåg mig vara ett värdelöst ting just då *s*. När hon väl kommer in i sin lilla valpvärld av alla intryck så tar det en stund att komma tillbaka till "verkligheten" igen ;-)

Hon börjar bli en riktig fena på inkallning nu! Emellanåt kan jag kalla även när hon är upptagen med annat, och då slutar hon och kommer bums. Jag ställer naturligtvis inga krav på henne utan hon kommer ju för att hon tycker det är skoj! Men när busrycken sätter in, då är det inte lönt att ens försöka *s*. Nyss for hon in som skjuten ur en kanon i grannens gång och började käka på blommor...hoppsan! Sånt som händer ;-)

Igår tappade jag faktiskt nästan hakan och hade ögonen en halvmeter utanför ansiktet som diverse seriefigurer. Jag "skojtränade" lite SITT med henne på förmiddagen och dummade mig lite på eftermiddagen och sa bara "sitt" till henne för att se hur hon reagerade...ja och här kommer den tappade hakan och utstående ögonen in, för hon satte sig pang med rumpan i marken! Huh?! Jaja, en tillfällighet tänkte jag när alla ansiktsdelar var på plats igen, men när jag provade ett par gånger till så jovisst, rumpan i golvet varje gång! Det är ju liksom bara helt omöjligt! Ja är hon såhär lättlärd i alla sammanhang så är hon verkligen ett underbarn ;-) Nästa vecka ska jag klicka in henne, då tror jag att hon är redo för det och då blir ju all träning mycket roligare! Det enda jag egentligen kommer (eller planerar i alla fall om det inte kliar för mycket i fingrarna...) att ha fokus på framöver är KOM, NEJ, STANNA, VARSÅGOD. Har man bara den grunden så är det lätt att bygga vidare på sen! Nu ska vi även börja träna på att sitta i bilburen där bak.

Just "NEJ" lär behövas extra mycket med denna fröken..jag kan ta ett exempel. Häromkvällen när vi satt och åt kvällsmacka så hoppade Mira upp på bordet från soffan och klev raskt fram till osten och började gnaga hejvilt. Efter att jag skrattade lite (måste jag erkänna ;-P) så tog jag bestämt ner henne. Vem tror ni var vid osten 2 sekunder senare igen? Jodå, Mira! Och sådär höll vi på ca 15 gånger innan jag slutligen vann...för tillfället i alla fall ;-) Hennes ständiga svar på mina tillsägelser är "men jag VILL ju!" *s*. Jag lär få många skratt med denna huliganen..

Den första riktiga tillsägelsen har jag också fått utdela. Mira tyckte nämligen att det verkade vara en bra idé att sätta efter en koltrast som satt på marken en bit ifrån henne, men nu vet hon att matte inte alls håller med henne om det. Nolltolerans för jakt på eget bevåg är det här! Jag sa åt henne på skarpen och tog sedan snabbt fram leksaken när hon slutade titta efter fågeln, och så lekte vi lite och sedan var fågeln glömd. Men jag har en känsla av att jag kommer få påminna henne om det hela ett par gånger till ;-) Inte för att hon inte förstår, utan för att hon bara inte bryr sig *s*

Nåja slut på novellen för idag, och plats för lite bilder!

Nu har nog huliganen börjat känna sig lite hemma tror jag bestämt! Hon sov gott hela denna natten också och väckte mig lite gulligare i morse..hon la sig halvt ovanpå mitt ansikte och pussades hejvilt ;-) Finns nog inget mysigare sätt att vakna på tror jag!

Oj med krut där är i denna tjejen..emellanåt far hon runt som en studsboll fram och tillbaka och då gäller det att flytta sig snabbt, annars har man pirayatänderna i fötterna en sekund senare *s*. Snabb som tusan är hon! Och att springa mellan benen på mig så att jag nästan snubblar, det är tydligen hejdundrande underhållande i hennes ögon ;-)
Hon är tuff nog att gå på egna strövtåg när vi är ute och hon är otroligt nyfiken på allt hon ser! Hon har börjat förstå sitt namn och att det blir kalas när man kommer till matte, så oftast blir det eld i baken när jag kallar. Helt ljuvlig är denna lilla varelse..så perfekt balanserad, självständig och spontant kontaktsökande på samma gång. När hon är trött slutar hon tvärt med det hon håller på med, går iväg med bestämda steg, skuttar upp i sängen och lägger sig tillrätta på täcket..så sött att jag skrattar varje gång, hon ser så väldigt beslutsam ut! Hon har bestämda åsikter i största allmänhet och det tycker jag är väldigt charmigt ;-)
Om hon biter på skor eller börjar hugga lite för vilt i hälsenorna så är hon väldigt enkel att avleda med en leksak eller en foderbit (hon är så tokig i sin mat att jag använder den som godis också), hon slutar med en gång och tar det som erbjuds istället!

Duktig på att underhålla sig själv är hon också. Hon går gärna iväg med en leksak och ligger och brottas med den eller tar ett ben och tuggar på. I skrivande stund krälar hon runt på rygg i sängen, pipskäller och biter i min kudde ;-)
Idag har hon fått stå en liten kort stund på bordet på altanen medan jag visade henne kammen och drog några tag genom pälsen och kikade lite i öronen. Precis som allt annat tyckte hon att det var kalaskul! *s*. Hon hittade intressanta saker att undersöka (som synes på bilderna nedan) och verkade inte tycka att det var läskigt alls att vara lite högre upp.
Ja vad kan jag säga mer än att jag är så glad över att få vara hennes matte? =D Nu är det dags att springa ut och kissa tror jag och sen misstänker jag att Mira vill ta en tupplur ;-)

Igår var det äntligen dags att hämta hem Mira, (som i stamtavlan heter Chi-Lott´s Olga från Dalsmyran)! Oj vad jag längtat efter den dagen. Allting gick långt över förväntan!

Först av allt blev jag positivt överraskad av att hon var så oerhört framåt och social och det har verkligen hållt i sig. Resan hem gick jättebra, Mira sov mestadels av tiden och kissade när vi stannade (samt försökte stjäla min korv ;-) ), vräkte i sig sin mat och drack lite och sen tuggade hon på sitt tuggben en stund i bilen innan hon slocknade igen.
Väl hemma så trippade hon självsäkert in här och undersökte, mördade sina leksaker en stund, sa hej till två förvånade katter och sedan tyckte hon minsann att det var nattidags, och det höll jag med om. Hon sov gott hela natten och väckte mig först klockan 7 genom att beslutsamt dra mig i håret ;-)

Jag är verkligen imponerad av hur trygg och självsäker hon är trots sin unga unga ålder. Jag tycker också att det är otroligt roligt att se att hon verkar ha ett stort föremålsintresse och en ordentlig kamplust redan nu! Och det är jag inte sen med att uppmuntra. Belöningar i matform lär nog också uppskattas om detta lilla matvraket fortsätter vara så förtjust i mat ;-) Hon har lätt för att komma till ro och sova när hon behöver det och verkar inte bry sig ett smack om att jag råkar försvinna ett par sekunder då och då in i något annat rum, vilket känns väldigt skönt!

Nu ska vi ta och lära känna varann ordentligt och jag smyger in basicträningen i lekform såfort tillfälle ges. En tokig vilding är hon och håller det i sig blir hon nog riktigt rolig att träna "på riktigt" med senare! :-)
Jag kommer att fixa bloggen här efterhand med logga och färger osv och senare gör jag nog en riktig hemsida, men just nu får det räcka med inlägg och bilder ;-)

Tack Lotte för att jag fick köpa Mira!