Mira - en huligan i änglaförpackning!

Usch och tvi säger jag bara! Jag är så trött på denna äckliga värmen nu att jag är beredd att fly till Nordpolen med Mira! Jag har nog ökat SMHIs besökarantal på hemsidan med många procent de senaste dagarna, jag bara hoppas att det ska visa sig stora gråa moln på kartan över Västerhaninge varje gång jag tittar..och mest av allt, att temperaturen ska sjunka sisådär 10 grader. Igår hade vi runt 90% luftfuktighet, det gick knappt att andas.
Mira har det väldigt jobbigt emellanåt och jag sveper in henne i blöta kalla handdukar eller sköljer henne med svalt vatten i duschen. Springer inte ut med henne alls lika ofta nu, hennes välmående är viktigare än att rumsrenheten kommer fort.

Över till det positiva nu! Emellanåt undrar jag om denna fröken är på riktigt...tills hon får ett av sina odräglighets-ryck som gör henne ytterst verklig ;-) Vi har åkt bil två gånger och hon har fått sitta i buren i bagaget. Inte ett knyst, hon sa "jaha ska jag vara här nu? Ja då tar jag en tupplur sålänge då" och la sig tillrätta och sov gott ;-) Jag satt i baksätet för att hon skulle känna trygghet (som om det behövdes! ;-P) och så att jag kunde titta till henne. När jag sedan öppnade bagageluckan efter turen tittade hon kisande på mig med en blick som kändes ungefär som "alltså ursäkta..jag låg och sov, kan du komma tillbaka senare?" *s*.
Bilturen igårkväll gick till en sjö här i närheten, jag tänkte se vad hon tycker om vatten och tänkte att hon kanske ville plaska lite och svalka sig. Jag satte ner henne några meter från vattnet och hon gick någon cm framåt och sa sedan "IIIUUUU!" och vände snabbt på klacken ;-) Sjöar är alltså inget för Mira...än så länge. Nästa år kanske!
Däremot den gigantiska gräsplanen som var intill sjön, den var hemskt rolig! Jisses vad den lilla plutten är snabb..hon öste runt som en vettvilling och bara njöt i fulla drag ;-) Och kom som ett skott när jag kallade också minsann! Kanske mest tack vare skinkan jag hade med mig......men ändå ;-)

Vi hade Miras första besök igår också, mammas vän Petra och hennes 8-åriga dotter Ida. Alltid spännande att se hur dom reagerar första gången man tar hem någon! Och det var med glädje vill jag lova. Oj som den lilla svansen gick, hon kunde inte få nog med bus och gos och hade nog gärna flyttat in i Idas knä ;-) Petra har själv tre hundar så Ida är jätteduktig och vet precis hur man ska bete sig och därför kändes det extra bra att det var just dom som kom första gången. Jag blir så himla varm i hjärtat av att se hur social och glad i andra människor min stumpa är, det är ju en så otroligt positiv egenskap som underlättar allting väldigt mycket! Framförallt barn verkar hon älska extra mycket, hela rumpan börjar gå bara hon ser ett barn när vi är ute ;-)

Odräglig är hon som sagt också emellanåt, lilla skitungen. På eftermiddagarna blir hon övertrött av någon anledning, jag gissar på att det är värmen och att hon har svårt att komma till ro då. Då hänger hon sig i allt som går att hänga sig i, dvs hälsenor, fingrar, näsa, håret osv..och gör hyss så det räcker och blir över ;-) Och dum är hon då inte...jag berättade ju om att hon gärna hoppar upp på bordet och käkar vad som finns tillgängligt, men det vet hon mycket väl nu att man inte får. Så vad tror ni hon passar på att göra när jag "ensamhetstränar" henne och går ut en liten pyttestund? Jadå, då är hon på bordet inom 2 sekunder! ;-) Tänk att vara så smart när man är så liten *s*. Hon har en hage runt min säng som jag stänger på nätterna och även sätter ner henne i när hon är övertrött och behöver sova, men där vill hon minsann inte vara för övrigt vilket ju inte är nödvändigt heller, men min tanke var att ha henne där till en början när jag ensamhetstränar henne också, men eftersom hon inte tycker om det vill jag inte att hon ska förknippa det med att jag går. Får hon vara där hon vill så bryr hon sig inte ett smack om att jag går och det vill jag såklart uppmuntra.

Nu lite bilder!