Mira - en huligan i änglaförpackning!

Ja nu blir ni väl snart trötta på mig, men jag kan inte hjälpa att Mira är en sån pärla! ;-) Hon är bara helt fantastisk. Vi var nyss ute en lite längre stund inne i skogen, det är underbart svalt här idag och mulet. Jag hade med hela monderingen som vanligt (dvs godis, klicker, leksak) och idag bara satt allting sådär härligt perfekt :-) Hon var uppmärksam på mig precis hela tiden, tog ögonkontakt väldigt mycket och hon såg ut att bara längta tills jag kallade så hon fick busa och ha skoj! Och när jag väl kallade så hann jag knappt säga klart "kom" innan hon var framme, alldeles förväntansfull och med svansen ivrigt viftandes. Vad jag ÄLSKAR när man har fått in den där kontakten! Hon är en hejdare på att kampa även utomhus och även att jättefint lämna över leksaken till mig när jag tycker att det räcker och säger "loss". Jag var bara så varm i hela kroppen hela stunden vi var ute, det är en så underbar känsla när valpen börjat koppla riktigt och tycker att det är störtkul att komma till och vara kring matte även när där är störningar runt omkring!

Efter en stund satte vi oss ner på en stor trädrot och bara myste och tog det lugnt. Inga problem som helst för henne att vila i mitt knä och vara helt avslappnad trots att en joggare sprang förbi (och tittade lite konstigt..icke hundägare förstår kanske inte varför man sätter sig nästan på marken och bara glor *s*) och ett par med en hund gick en bit ifrån oss. Eftersom jag tycker det är superviktigt att dom kan slappna av och inte tigger efter att något ska hända hela hela tiden bara för att man är ute, så är ju detta en toppenstart!

En Grand Danois har lilla fröken också hunnit med att hälsa på. En äldre väldigt lugn och snäll herre som jag träffat flera gånger förut och vet beter sig bra, annars hade förstås inte Mira fått hälsa. Eftersom hon lever efter mottot "stor i orden (läs sinnet) liten på jorden" sprang hon raka vägen fram till den stooooora nosen och gav honom en massa pussar ;-) Han stod alldeles blickstilla och lät henne nosa på honom och undersöka ordentligt. En perfekt erfarenhet av en giganthund! *s*. Jag vill att Mira ska få hälsa på hundar av olika raser, åldrar och kön under valptiden så att hon blir trygg i det. Hittills har hon enbart varit strålande positiv och glad i allt och alla, men man är ju lite försiktig innan 12-veckorssprutan så det ska bli skönt när den är avklarad ;-)

Dock ska vi inte börja göra för mycket bara för det. Jag är av åsikten att valpar ska få vara valpar och inte tränas massor och dras omkring överallt. Man har ju förhoppningsvis många år på sig att träna allt man vill och därför ser jag ingen som helst anledning att stressa valpen genom att göra allt man möjligen kan komma på redan de första veckorna. De behöver ju så väl sin viktiga sömn och att lära sig att ta det lugnt mellan varven, och jag aktar mig för att utsätta henne för för många intryck på en och samma gång/samma dag. Lagom är bäst, och hellre för lugnt än för livat i början!

Igårkväll fick fröken se mattes "mörka" sida ;-) Hon låg och grävde och bet och hängde sig i mina armar och fingrar och näsan och gud vet vad och jag försökte åtskilliga gånger att trycka in tuggben eller en leksak i munnen på henne istället men nepp, kött och skinn är tydligen godast att bita i och gummisaken jag köpt tidigare på dagen, som var till just för bitiga valpar, den totalratade hon i det läget ;-) Till slut fick jag nog och kläckte ur mig ett djungelvrål (okej inte riktigt, men nästan *s*) och blängde på henne.."hoppsan.." sa hon, "hur skulle jag veta att du inte tål några naffs hit eller dit?!". Ja vi är inte riktigt överens på den punkten, jag tycker ju nog att det är lite mer än oskyldiga naffs jag! ;-) Lite surmulen hoppade hon bestämt ner på golvet och gick in i sin bur bredvid sängen, vände sig och stack ut huvudet och blängde lite på mig och la sig sedan och sov...lilla skitungen! Nu har hon visst lärt sig att även matte får nog ibland ;-)


Nu kommer lite bilder från gårdagen!