Mira - en huligan i änglaförpackning!

Ojsan! Nu har det visst varit lite öken här i bloggen ;-) Dagarna går så fort.

Häromdagen fick Mira träffa en annan liten valp, Sheltiekorsningen Adina. På vägen dit såg jag framför mig hur Mira skulle använda sina skills hon utvecklat gentemot katterna, dvs attackera hämningslöst och brutalt utan att bekymra sig så mycket över hur attackobjektet tar det hela. Jag bad en inre bön att Adina skulle vara en tuff och framåt valp som kunde ge igen med samma mynt ;-)
Men döm om min förvåning...Mira blev RÄDD! Ja, det är ju lika osannolikt som att tomten skulle komma på besök i juli ungefär. "Fyyyy vad läbbig du är" sa Mira till Adina och såg mest förskräckt ut medan jag hade lite svårt att smälta denna smärre chock. Jaja, hon var ju nyvaken eftersom hon sovit i bilen, och hon är inte känd för att vara den mest snabbstartade hunden efter en tupplur, så jag tänkte att det kanske släpper. Vi började gå på fältet och Adina som var väldigt leksugen försökte på alla sätt att få igång Mira. Efter en stund började hon springa runt lite och lekte med skräckblandad förtjusning, och jag tror allt att hon faktiskt hade lite roligt, men hon kunde inte slappna av helt. Så efter en stund fick de lunka runt lite på varsitt håll istället..och då kom en liten Yorkshireterrier springandes, och DEN, den dög minsann enligt Mira! Den skulle hon prompt umgås med trots att den ljudligt visade sitt missnöje över att ha en mer vild än tam pappisvalp hängandes över ryggen ;-) Kanske är det så, liksom med allt annat, att det man inte får eller kan eller borde, är mycket roligare än det lättillgängliga? Det skulle åtminstone passa in med tanke på hur fröken Mira är när det gäller allt annat ;-)
Nåja, vi får väl se hur vi ska gå till botten med det dära. Hon borde träffa en "mittemellan-hund", dvs en som inte är helt lugn (då slaktar hon den 10 gånger om), och en som inte är alltför framåt och på-ig, eftersom prinsessan tydligen blir förskräckt då. Projicering kanske? *s*. Min förhoppning är att hon ska kunna leka med Adina så småningom i alla fall, för jag tror de kommer ha riktigt kul ihop när Miras tvekan har släppt.

Annars rullar allt på som vanligt här. Jag upptäcker fortfarande nya små drag hos grynet ibland, nu senast att hon är lite pjoskig. Eller, prinsessig på ärten, kanske man kan säga. Skulle det t.ex ligga någonting under henne när hon lägger sig tillrätta för att sova, så blir hon alldeles förskräckt. Då reser hon sig med en gång, tittar väldigt upprört på föremålet (som ofta kan vara något så oskyldigt som en gummisnodd hon själv lagt där, eller en foderkula..) och flyttar sig omedelbums med en ljudlig suck. Att föremålen bara VÅGAR!
Och insekter, ja sådana hon gärna käkar som mellanmål, gud nåde dom om dom sätter sig på henne. Hon har megakänsel! Kommer det en liten pyttefluga och sätter sig på ryggen på henne när vi är ute så börjar hon sprattla med en gång och ser till att få bort odjuret illa kvickt ;-) Och så förstås inte minst renligheten. När det är vått i gräset ute och vi ska gå hem, då har hon lite problem med att få ihop det hela. Hon måste nämligen tvätta sina tassar noga (vem vet vad för snusk som finns i vått gräs?), men sedan blir de ju blöta igen...så jag kan väl säga att det minst sagt tar lite tid att komma in vissa gånger *s*. Då utnyttjar jag hennes litenhet och bär in henne ;-) Ja denna lilla sessan..

Fast prinsessa är hon minsann inte när hon är odräglig. Oj, vad hon kan testa mitt tålamod till det yttersta när hon är på det humöret..Vänder jag ryggen till i en sekund så gör hon hyss. Hyss hyss hyss. Det står snart skrivet i pannan på henne ;-)
Nu på tisdag börjar i alla fall valpkursen och det ska bli hemskt roligt! Störningsträningen är den största anledningen till att jag vill gå, så det ska bli spännande att se hur hon hanterar så många andra hundar och valpar runt omkring. För här, och mitt på Södermalm bland dånande ambulanser och bilar, är hon helt fenomenal på att fokusera på mig och stänga ute allt annat. Än har hon inte slutat att imponera på mig!

Nu plats för lite bilder :-)

Nu har vi tagit det lugnt ett par dagar. Myst, varit på fältet och tränat och haft det gott! Idag skulle vi egentligen på en lekträff med en annan liten valp, men då det ösregnade hela natten och förmiddagen så sköt vi upp det ett par dagar. Dock klarnade det upp här på eftermiddagen så jag och Mira åkte till rastgården för första gången..måååånga bilder på det finns nederst ;-) Grynet skötte sig så bra så bra, jag är en väldigt stolt matte nästan hela tiden numera..lugnet före stormen kanske? *s*

Hon har utvecklat lite nya specialiteter på sistone. Precis som att hon var en hejare på att smyga på byten som pytteliten, så är hon nu expert på att dra av gummisnoddar från håret, kupera Zaras (katten) öron, reta Pascal tills han blir så vansinnig att han leker ninja och boxas hejvilt, fånga flugor högt upp i luften, rota i väskor, knycka mat från bordet på en nanosekund mitt framför näsan på mig...och mycket mycket mer. Hon kommer vara en väldigt talangfull hund när hon är vuxen, om det fortsätter såhär ;-)

Nu ska jag lämna plats för bilderna, för skriver jag mer så exploderar väl hela bloggen när alla 3000 bilder kommit på plats också ;-)

Igår var en sån där dag då allt bara flöt på helt perfekt..såna dagar gillar jag! ;-) Mira lydde som ett proffs, tog kontakt själv jättemycket när vi var ute och kom omedelbums även när det var andra hundar i närheten. Duktiga lilla hundunge! :-) Hon hälsade på två Cavalierhanar som bor här, och jösses vad hon smörade *s*. Det har hon inte gjort med någon annan hund, så det måste ha varit något speciellt med dedär två grabbarna! De var så snälla och kände av situationen, de stod alldeles stilla och Mira fjäskade sig in mellan dom och pussades och myste ;-) Det känns så skönt för varje positiv erfarenhet hon får både av andra människor och hundar.

Vi var och tränade lite på fältet som vanligt och slutade medan det gick som allra bäst. Jag som har känt mig ganska trött på tävlingslydnad får kanske tänka om...Mira har nämligen lärt sig "fot" helt själv. Jag har tränat "här", som innebär att hon ska gå vid sidan och hålla kontakt, men har inte belönat någon speciell position. Men hon går i perfekt fotposition och håller den även om jag ökar eller sänker farten..hmm ;-) Lilla underbarnet mitt! Ska försöka få det på film någon dag :-)

På eftermiddagen hade vi vår första "rena" shejpingträningsstund (oj, långt ord *s*). Målet är "tass" eller "vinka", vi får se vad det blir i slutändan..hon vinkar nämligen ganska friskt redan så vi kanske börjar med det ;-) Först tittade hon väldigt på mig och undrade varför hon inte fick något gott när hon höll ögonkontakt..men snart så lossnade det och då gick det fort! Film finns nedan...för ja, nu har jag lärt mig hur man lägger in den här ;-)

Igårkväll var vi vid havet. Det var en underbart vacker kväll, om än ganska klibbigt i luften. Himlen var rosa och vattnet nästan spegelblankt! Förutom när en vit virvelvind skapade vågor ;-) Ja ni läste rätt! Mira, som ju nu övat i sin balja, bestämde sig för att nästa plasknivå var självaste havet! Hon sprang glatt i ända upp till magen, grävde i bottnen, skuttade runt och hade sedan galen-race i sanden där hon naturligtvis också passade på att få utlopp för sitt grävbehov. Och hon hittade skatter må ni tro! Tänk vad spännande saker som döljer sig där under sanden...stenar, gamla träbitar, pinnar och annat. Och Mira som oförskämt nog har spanat på Pascal när han suttit på lådan, hon bestämde sig för att själv prova när hon ändå var vid en helt gigantisk sandlåda. Ja stranden alltså. Hon grävde ett litet hål, kissade, och täckte sedan över det! Hmm...jag tror verkligen att hon behöver träffa fler hundar nu ;-)

När hon kutat runt i sanden en stund och började bli lite väl speedad var det dags att åka hem, men se det tyckte inte hon. Hon hade återfunnit ett av sina tidigare uppgrävda fynd och hade ingen lust att dela med sig (byteshandel i all ära, men Mira är smartare än så..godis får man ofta, men skatter får man vara rädd om ;-) ) så hon bestämde sig för att köra "haaahaa du kan inte taaa miiiig"-leken. Jag kan för all del vara ganska barnslig av mig men just den leken är inte min favorit...Hade vi varit här hemma på fältet hade jag bara gått ifrån henne (vilket förvisso inte har någon effekt, Mira struntar ju i vilket *s*) men på ett nytt ställe gjorde jag naturligtvis inte det, inte minst efter händelsen häromdagen. Så det var bara att försöka fånga in henne, och efter några om och men så hamnade hon rakt i fällan ;-) Nu blir det till att se till att hon inte börjar leka den där leken igen, för inser hon själv att hon är tusen gånger snabbare och smidigare än mig, då är det kört *s*

Lite fika hann vi också med, och Mira är förstås inte sen med att ta för sig vid sådana tillfällen. Bild finnes nedan ;-) Tyvärr blev det inga bilder på när hon badade och sprang i sanden, min kamera är inte den bästa i vanliga fall och när det dessutom är skymning och fuktigt i luften..ja, det hade bara blivit blurr. Ska åka dit igen någon dag och då hoppas jag på att få lite bilder!

...kan man säga så? Ja, det kan man! I förrgår trodde jag att jag skulle förlora mitt lilla hjärta, och den upplevelsen skulle jag inte ens önska min värsta fiende. Jag, mamma och Mira skulle på "utflykt" och började med att åka till mammas lokal på Södermalm för att lämna av lite grejer. Jag gick in med Mira, tog av kopplet och helt plötsligt tvärvände hon helt oväntat och stack rakt ut genom dörren i ilfart, mitt ut i gatan! Jag sprang efter så fort benen bar mig och skrek på henne, men hon var helt blockerad och bara rusade rakt fram, mitt framför en mindre lastbil som tack GODE GUD tvärstannade när Mira var ungefär framme vid däcken...jag trodde att mitt hjärta skulle sluta slå just då. Mira sprang vidare men stannade sedan vid några träd och då fick jag tag i henne. Vägen tillbaka kändes det som att benen skulle vika sig under mig, fy farao vad svag jag blev i hela kroppen! Efteråt kom tårarna och alla "tänk om"-tankar..Dumma förbannade älskade hundskrälle!!
Jag vet fortfarande inte vad som flög i henne, men nu kommer jag naturligtvis att vara extremt försiktig.
Jag var lite rädd att hon kanske skulle bli rädd för bilar eller något annat efter händelsen, men hon är precis lika cool som innan tack och lov. Lite respekt för bilar hade kanske dock inte skadat!

Dagen fortsatte trots den hemska starten och Mira var helt oberörd av vad som hade skett och av att jag var alldeles förstörd en stund efteråt. Det är då inte mycket som "kommer åt" denna damen..;-) Vi åkte vidare till Erstaterassen för att ta en fika, och medan vi väntade la sig Mira mitt på trottoaren bland allt folk och gnagde på en pinne..hon är för go den lille skiten! :-) Väl uppe på terassen fick hon syn på något hon inte sett förut. Duvor! Oj vad spännande. Hon satt en bra stund och studerade dessa varelser och funderade på vad de möjligen kunde ha för syfte här på jorden. Till slut kom hon fram till att det helt enkelt måste vara så att de skapades som underhållning till hundar! Ja, precis som att insekter är naturens hund-smörgåsbord. Vi får ta upp det där till diskussion vid ett senare tillfälle tror jag..;-)
Hon lyckades såklart också charma lite folk här och där och utdelade pussar generöst som vanligt! Att miljöträna Mira är verkligen en fröjd måste jag säga ;-)

Bilåkning är fortfarande en favorit hos sötnosen. Man hinner knappt sätta in henne i buren innan hon lägger sig tillrätta, och när man ska ha ut henne igen så ligger hon kvar läääänge och sträcker på sig, gäspar och tycker gott att man kan fara och flyga så hon får sova en stund till *s*. Störtskön attityd!

Idag har vi fasligt varmt här, vilket varken jag eller Mira uppskattar alls. 30 grader (var SMHI får sina 24 grader ifrån kan man undra..) och fuktigt. Usch! Vattenbaljan har därmed åkt fram och den tycker hon är hemskt rolig att plaska i! Såsom hon har "torrsimmat" sedan jag fick hem henne (det gör hon ofta när man lyfter upp henne) så borde hon vara proffs på att simma i vatten också när hon väl vågar ;-) Men mest av allt är det ju kalaskul att få GRÄVA i vattenbaljan..och jag, jag är glad att vattenskålarna lämnas ifred *s*. När hon är färdig är hon så duktig att hon tvättar sina tassar omsorgsfullt, och torkar dom sedan i min säng ;-) Hon är en väldigt "tassig" hund helt i allmänhet..gillar att slåss, petar gärna på grejer (helst av allt i ansiktet och öronen på Pascal) och är riktigt skicklig på att fånga grejer med tassarna. Himla charmigt! ;-) Ja å andra sidan, vad är INTE charmigt med denna lilla tös? Förutom äventyrarlusten då förstås, den får nog hamna på minussidan..

Nu plats för lite bilder!

...säger Mira till mig och räcker finger för tillfället..eller ja, hon hade i alla fall gjort det om hon hade ett ;-) Just nu har fröken fräken ett mission, och det är att se om regler verkligen är till för att följas eller om de bara finns för synes skull *s*. Skitungen min! Igår stod hon och grävde i vattenskålen, något man faktiskt inte får lov att göra i detta hushållet (det är fascinerande hur så till synes lite vatten kan täcka halva golvet när det åker ur skålen!). Jag sa "nej", då slutade hon, tittade sedan rakt på mig och stoppade långsamt i ena tassen i skålen och grävde, allt med fullständig ögonkontakt...hon är allt bra kaxig den där lilla fluffbollen! ;-) Hon har också återigen börjat ta promenader på soffbordet och förser sig själv med sådant hon hittar där, allt mitt framför ögonen på mig. Jag säger naturligtvis ifrån, och då går hon ner illa kvickt och glor på mig med en min som säger "vad orättvis du är, hur skulle jag veta att bara DU har tillträde till bordet??". Och tydligen glömmer hon vissa saker väldigt fort, för 2 sekunder senare har samma sak upprepats igen ;-)

Hon blir mer och mer självsäker när vi är ute och har börjat anse sig mogen nog för egna små avstickare. Men se det håller inte matte med om! Snabb som tusan är hon så det gäller att hon lär sig fort att man inte får flyga iväg som ett jehu och stänga av hörseln samtidigt ;-) Det är helt klart andra utmaningar med en så pass självständig individ som Mira är! Samtidigt blir hon mer och mer "mammig" på ett sätt, och väljer gärna att ligga nära mig med sina leksaker, tugga på ben ovanpå mitt huvud (ja faktiskt, en vana hon har när vi ska sova *s*), springer efter mig väldigt förväntansfull ibland och vill sitta i knäet mer och mer. Ja, vi får väl se vad det blir av det lilla popcornet! ;-)

Nu har datum för valpkursen fastställts, så den 31 augusti drar det igång! Ska bli väldigt spännande :-) Känns som en lagom ålder för Mira att börja också.

Jag börjar äntligen få en känsla för när Mira behöver göra sina behov..det har "bara" tagit sisådär 5 veckor ;-) Hon är lite klurig nämligen, och inte alls sådär "logisk" som vissa valpar är. När hon verkligen "borde" vara nödig är hon inte nödig, och vice versa *s*. Men nu så, nu börjar jag haja mönstret! Och jag märker att hon faktiskt håller sig lite ibland också, hon sätter sig inte bara pall ner direkt som hon gjorde innan. Skoj med lite framsteg!

Nu ska jag snart försöka hitta någon annan valp hon kan få träffa ibland och busa med. Hon har blivit bundis med en Rottishane här i området, men de kan ju inte direkt leka ;-)  Vi får se vad vi kan ordna!

Nu kommer lite bilder från fältet häromdagen :-)

Att Mira vet hur man tar för sig av livet har väl inte undgått någon vid detta laget. Men att hon vid 13 veckors ålder är så oerhört SMART och slipad och kan räkna ut saker på nolltid...Hon minns allt, vet precis hur man går tillväga om man vill komma undan med hyss och ordnar det för sig själv så man tror att hon vore en människa ibland ;-)

Ett gulligt exempel är toarulle-aktivering. Jag har ett par gånger lagt en smaskig godisbit i en vikt toarulle, ja ni vet det gamla hederliga "självaktiverings-tricket". Häromdagen hade Mira fått tag i en toarulle och sprang efter mig med den. Jag stannade och tittade på henne, och då satte hon sig ner och tittade mig djuuupt i ögonen. Ja, hon tyckte såklart att jag skulle lägga i en godis där så hon fick gräva ut den! Och då har hon som sagt bara fått pyssla med det där ett par enstaka gånger...Hur sött är inte det? *s*.
Hon har ordnat med en mobil kudde också. Hennes fina rosa Björne, den går hon och hämtar och tar med sig, lägger på en bra plats, puffar till lite och har sedan som huvudkudde. Fast bäst av allt är när matte också ska sova och man stjäl halva hennes kudde..bild kommer nedan! ;-)

De senaste dagarna har vädergudarna försökt dränka oss, så några bra fotomöjligheter har det inte blivit. Men vi har trotsat regnet och varit ute och busat, jag vill visa lilla fröken att man kan ha skoj oavsett väder! Och lyckligtvis verkar det fungera bra, för hon bryr sig inte nämnvärt om lite väta hit eller dit.

All träning går framåt! Ligg och ligg kvar är hon duktig på nu och även att sätta sig från ligg och tvärtom. Hon lägger sig även om det är lite blött på marken ute vilket jag tycker är jättepositivt. Ensamhetsträningen har inte alls varit något problem och nu har hon varit själv 10 minuter som mest. När jag kom tillbaks och kikade in genom fönstret stod hon och "badade" i vattenskålen ;-)
Hon har även börjat anse sig ha tid för lite kel emellanåt nu! Men det är inte länge..för sen har hon minsann viktigare saker att göra, som att anfalla leksaker ;-) Hon tycker det är hemskt skönt att bli kliad runt nacken och på sidorna och då himlar hon med ögonen, men sen kommer hon på sig själv..jisses, där kan hon ju inte sitta still och bli gosad med, vad för signaler sänder det ut?! *s* Hon måste ju upprätthålla sin gangster-image ;-) Men jag är ganska övertygad om att hon kommer att vekna förr eller senare ;-)

Jag tycker mig ana att pälsen växer lite här och var nu, i nacken har hon en man av hår som står rakt ut och öronen börjar få lite fjun dom också! Och den svarta pricken på gumpen har av någon mystisk anledning växt känns det som..i storlek *s*. Kanske för att gumpen i sig har växt ;-) Det ska bli så spännande att se hur hon ser ut som vuxen! Tänk om man kunde få en liten snabb glimt bara..;-) Ja som sagt, tålamod är inte min starka sida..

Nu kommer lite blandade bilder från de senaste dagarna!

Igår fick Mira så äntligen sitt stick i nacken! Men hon var, som jag anade att hon skulle, så upptagen med att pussa veterinären att hon inte märkte något ;-) Hon fick en godisbit av veterinären dessutom och då var ju lyckan total!
I väntrummet efteråt när jag skulle betala fick Mira syn på ett märkligt, frustande djur. Som en betongklump med en 90-årings rynkor i ansiktet och märkligt nog en hundnos mitt i det hela. Hon var väldigt tveksam och undrade vad denna stackaren hade varit med om...men då upplyste jag henne om att djuret kallas Engelsk Bulldog och faktiskt ska se ut sådär ;-) Hon blev dock inte lugnad av det utan tyckte att den där besten kunde bege sig tillbaka till den planet den kommit från! Jag försökte förklara att man inte får vara oförskämd, men det funkade inte denna gången..*s*
Jag passade på att väga mitt lilla odjur, som i djurklinikens dator av någon mystisk anledning heter Mixa, och svalde nästan tungan på köpet. 2,445 kg och inte ett gram mindre väger monstret! Hon har alltså ökat sisådär 140% i vikt sedan jag fick hem henne..det är en bedrift i särklass måste jag säga ;-) 21 cm är hon i manken så det har gått fort minsann. Mira har visst bråttom att bli stor! *s*

Idag har hon fått sitt första och välbehövliga bad. För alla som badat en Cocker och vet vilket halvdagsprojekt det är, så var detta rena barnaleken! 7 minuter, EN handduk senare och inte ett hårstrå i badrummet så långt ögat kan nå, så var det klart ;-) Sedan frös lilla Gremlin så då svepte jag in henne i filtar och gick ut i solen på altanen en stund tills hon slutade darra och se så ynklig ut att man trodde hon skulle sjunka under jorden. Då var hon väldigt nöjd och slumrade till gott i min famn! Lite annat än i badkaret där hon minsann inte ville spendera en nanosekund mer än nödvändigt ;-) Men hon stod stilla och var duktig ändå, så det gick bra!

Efteråt tänkte jag att vi kunde ta en liten tupplur ihop. Men i vanlig ordning så kommer Miras klippa hår-lust fram då (och vid andra dåligt valda tillfällen), och mest av allt vill hon få alla att förstå att hårsnoddar INTE är bra för håret. De ska av! Därefter använder hon sina saxar av finaste kvalité, ja de som så praktiskt nog sitter fast i gapet, och jobbar efter principen "bort med gammalt och fram med nytt". Det vill säga att hon noga gräver fram och väljer ut hårstrån som hon anser behöver dras ut med roten för att nytt hår ska växa fram. Problemet i det hela, såsom jag ser det, är att hon gärna utför sina behandlingar utan att bli ombedd. Ja rent av trots högljudda protester. Jag har försökt erbjuda henne håriga leksaker att utföra sina jobb på, men hon anser att hon är förbi inlärningsstadiet och faktiskt kan jobba med levande ting nu...
Det hela kan ju tyckas vara lite oprofessionellt, men å andra sidan är hon ju bara barnet...så hon kanske förfinar sina tekniker med tiden ;-) Tillsvidare planerar jag att sova med mössa...*s*

Nu är det dags för kissrunda och sedan kvällsmat!

Nu har vi haft ett par intensiva men roliga dagar! Utflykter och annat skoj och vädret har varit perfekt förutom igår då det ösregnade hela dagen..men det gjorde inget, för då hade jag och Mira en mysdag och vilade i soffan ;-)

I söndags åkte vi till Utö. Vi slängde oss in i bilen i sista stund och var ganska stressade för att hinna till båten i tid, men Mira hon tog allt med ro..som vanligt ;-) Jag hade med buren så att hon kunde vila i den när det behövdes. När vi hade kommit på båten och satt oss bekvämt på "ovanvåningen" (båt-termer är inte min grej *s*) tyckte Mira det var dags för en tupplur, så hon gick in i buren och la sig tillrätta och sov som en stock trots ganska hög ljudnivå runt omkring. Duktiga grynet! Utsikten var fantastisk. När vi började närma oss slutdestinationen kom där några barn som uppmärksammat Mira i buren. Mira var förstås inte sen med att upptäcka dom så jag tog ut henne och satte henne ovanpå buren så hon fick hälsa. Vilken liten uppmärksamhetsälskande gris hon är..hon la sig på rygg och bara njöt av all uppmärksamhet och alla klappar hon fick, och pussades (okej, bets!) hejvilt ;-) Hon såg ut att vara i himmelriket! Och hon fick även ett nytt smeknamn till samlingen, av barnens mamma.."Hon ser ju ut som Gremlin med dedär stora öronen!" *s*. Ja, att jag inte ens tänkt på det smeknamnet innan? Det är ju nästan pinsamt, det borde jag själv kommit på..jag som gillar att mobbas lite ;-) Griseknorr, hjärtat och förgrymmade unge är annars de vanligaste namnen just nu ;-)
Väl på Utö var vädret perfekt - runt 20 grader och disig sol. Vi gick runt och tittade lite och njöt av naturen och sedan gick vi och åt lunch, och då låg Mira så snällt och sov i buren under bordet. Sedan var vi på upptäcktsfärd och gick bl.a in på Gruvmuseet vilket var väldigt spännande! Vi passade naturligtvis på att träna lite kontakt också och det verkar inte vara några problem alls för henne att koncentrera sig även med störningar runt omkring, även om hon såklart tycker att vissa saker i omgivningen är mer intressanta än mig emellanåt ;-)
När det sedan var dags att åka hem var Mira lagom trött igen och sov gott hela vägen. En mysig dag som värmde mitt hjärta många gånger..att jag har fått en så himla trygg och social valp är GULD värt!