Mira - en huligan i änglaförpackning!

...kan man säga så? Ja, det kan man! I förrgår trodde jag att jag skulle förlora mitt lilla hjärta, och den upplevelsen skulle jag inte ens önska min värsta fiende. Jag, mamma och Mira skulle på "utflykt" och började med att åka till mammas lokal på Södermalm för att lämna av lite grejer. Jag gick in med Mira, tog av kopplet och helt plötsligt tvärvände hon helt oväntat och stack rakt ut genom dörren i ilfart, mitt ut i gatan! Jag sprang efter så fort benen bar mig och skrek på henne, men hon var helt blockerad och bara rusade rakt fram, mitt framför en mindre lastbil som tack GODE GUD tvärstannade när Mira var ungefär framme vid däcken...jag trodde att mitt hjärta skulle sluta slå just då. Mira sprang vidare men stannade sedan vid några träd och då fick jag tag i henne. Vägen tillbaka kändes det som att benen skulle vika sig under mig, fy farao vad svag jag blev i hela kroppen! Efteråt kom tårarna och alla "tänk om"-tankar..Dumma förbannade älskade hundskrälle!!
Jag vet fortfarande inte vad som flög i henne, men nu kommer jag naturligtvis att vara extremt försiktig.
Jag var lite rädd att hon kanske skulle bli rädd för bilar eller något annat efter händelsen, men hon är precis lika cool som innan tack och lov. Lite respekt för bilar hade kanske dock inte skadat!

Dagen fortsatte trots den hemska starten och Mira var helt oberörd av vad som hade skett och av att jag var alldeles förstörd en stund efteråt. Det är då inte mycket som "kommer åt" denna damen..;-) Vi åkte vidare till Erstaterassen för att ta en fika, och medan vi väntade la sig Mira mitt på trottoaren bland allt folk och gnagde på en pinne..hon är för go den lille skiten! :-) Väl uppe på terassen fick hon syn på något hon inte sett förut. Duvor! Oj vad spännande. Hon satt en bra stund och studerade dessa varelser och funderade på vad de möjligen kunde ha för syfte här på jorden. Till slut kom hon fram till att det helt enkelt måste vara så att de skapades som underhållning till hundar! Ja, precis som att insekter är naturens hund-smörgåsbord. Vi får ta upp det där till diskussion vid ett senare tillfälle tror jag..;-)
Hon lyckades såklart också charma lite folk här och där och utdelade pussar generöst som vanligt! Att miljöträna Mira är verkligen en fröjd måste jag säga ;-)

Bilåkning är fortfarande en favorit hos sötnosen. Man hinner knappt sätta in henne i buren innan hon lägger sig tillrätta, och när man ska ha ut henne igen så ligger hon kvar läääänge och sträcker på sig, gäspar och tycker gott att man kan fara och flyga så hon får sova en stund till *s*. Störtskön attityd!

Idag har vi fasligt varmt här, vilket varken jag eller Mira uppskattar alls. 30 grader (var SMHI får sina 24 grader ifrån kan man undra..) och fuktigt. Usch! Vattenbaljan har därmed åkt fram och den tycker hon är hemskt rolig att plaska i! Såsom hon har "torrsimmat" sedan jag fick hem henne (det gör hon ofta när man lyfter upp henne) så borde hon vara proffs på att simma i vatten också när hon väl vågar ;-) Men mest av allt är det ju kalaskul att få GRÄVA i vattenbaljan..och jag, jag är glad att vattenskålarna lämnas ifred *s*. När hon är färdig är hon så duktig att hon tvättar sina tassar omsorgsfullt, och torkar dom sedan i min säng ;-) Hon är en väldigt "tassig" hund helt i allmänhet..gillar att slåss, petar gärna på grejer (helst av allt i ansiktet och öronen på Pascal) och är riktigt skicklig på att fånga grejer med tassarna. Himla charmigt! ;-) Ja å andra sidan, vad är INTE charmigt med denna lilla tös? Förutom äventyrarlusten då förstås, den får nog hamna på minussidan..

Nu plats för lite bilder!