Mira - en huligan i änglaförpackning!

Idag har vi varit i skogen och grisat ner oss ordentligt ;-) Med ryggsäcken fullpackad begav vi oss till stationen och mötte upp Ida och Wilson, och sedan bar det av tillbaka hit och in i skogen! Mira har fått sniffa på klövarna ett par gånger innan här hemma så hon ville väldigt gärna vara med hela tiden och se vart dedär klövarna skulle ta vägen ;-) Wilson luktade först lite tveksamt men blev efter första spåret väldigt förjust i sin klöv ;-)

Vi la varsitt spår som var ca 20 meter långa och gick sedan ut på fältet så småttingarna fick rusa av sig och busa lite medan spåren fick ligga till sig. Miras prinsesstitel är numera ute på hal is...Hon grävde och skuttade i lerpölarna medan Wilson satt och tittade på lite smått förfärad *s*. Lite smuts och väta gör henne inget längre och det är jag bara glad för! Ska man bli spårhund kan man ju inte stå och slicka tassarna såfort de blir smutsiga ;-)

Mira var först ut att gå sitt spår. Hon hade inga problem att självmant hitta starten men var väldigt fascinerad över blodet och tog gott om tid på sig att lukta och smaka lite på det ;-) Sedan spårade hon lite sicksack men kom utan problem fram till slutet och hittade klöven! Den tog hon omedelbums och skulle springa iväg med innan någon annan kanske kom och tog den *s*. Först ville hon inte ge den till mig men efter lite övertalning släppte hon och fick korv istället.
Wilson gick sitt spår klockrent och med bra fart och tog även han sin klöv och var stolt som en tupp! *s*

Vi la två spår till och gick sedan en sväng medan de låg till sig. Denna gången var Wilson först ut och han var såååå ivrig så ivrig..det tar inte lång tid för dom att förstå ;-) Han var lika duktig som första gången! En riktig liten stjärna :-)
Och Mira var inte sämre hon på att haja vad som var på gång igen, så denna gången slet och drog hon så pass att jag knappt fick på selen (som för övrigt är en av katternas sele, perfekt så länge stumpan växer). Hon hittade återigen spårstarten själv och denna gången gick det som på räls! Näsan i marken och raka vägen genom blåbärsris och kvistar fram till klöven. Duktiga duktiga lilla gullungen!! Stolt så hon nästan sprack gick hon iväg med klöven, visade den stolt för oss och denna gången gav hon den utan problem till mig.
Ja vad mer kan jag säga än att även jag är stolt så jag nästan spricker, fast över min lilla tjej och inte klöven ;-)

När vi kom hem blev det ett tass- och magbad och nu sover hon så gott så gott..och drömmer kanske om sina prestationer i skogen ;-) Lika roligt varje gång att lägga spår, och inte minst att se hur en så pass ung hund vet precis vad den ska göra fastän det är första gången..det är fascinerande!

Nedan kommer lite bilder från dagen :-)